Så här känns riktig tomhet

Jag brukar inte släppa något inpå livet. Det är ju så hemskt när man blir ensam igen. Så jag har haft garden uppe hela vintern, fram till för ett par veckor sedan... Då lät jag mig älska och tänkte att det skulle vara för evigt. Men som vanligt sitter jag nu här ensam och lämnad. Vad ska jag nu göra om kvällarna?

Vinter-OS, kom tillbaka! Jag är inte hel utan dig!

Intrigmakaren

Min far har alltid varit något av en sucker för drama. I helgen bestämde han sig för att dra igång lite rykten om det Magnifika Svenska Skidlandslaget.

Pappa: Anna Olsson är ihop med Johan Olsson.
Jag: Det går lite incest i skidlandslaget va?
Pappa: Vadå? För att båda heter Olsson?
Mikaela: Nej, men Anna Haag och Emil Jönsson är ju också ihop.
Pappa: Ja, Kalla och Ingemarsdotter har också ihop det har jag hört.

Opatrioten

Som någon med ett ytterst måttligt hockeyintresse kan jag ta Tre Kronors förlust idag med ett näst intill obehagligt lugn. Småsadistisk och opatriotisk som jag är finner jag nästan lite njutning i förlusten. Den innebär ju nämligen att man får se Niklas Wikegård (en fullvuxen man, för att klargöra) sitta i direktsändning i SVT och sura som en liten unge som inte fått lördagsgodis. Kul. Och när han säger "men vi är faktiskt mycket bättre än dem så jag fattar inte hur det kan bli en sån här jävla skitmatch"... ja, då skrattar jag lite också.