Allt är inte cancer

Jag mådde inte så bra igår. Som den hypokondriker jag är började jag oja mig. Vad hade jag fått den här gången, liksom?? Cancer? Malaria? Binnikemask? Salmonella? För lite sömn??

När jag kom hem från jobbet knappade jag in alla symptom på WebMD och medan resultaten laddades satt jag nervöst och gungade fram och tillbaka medan jag tuggade på mitt hår. DOMEDAGEN!! Till sist var jag diagnostiserad.

Jag har PMS.

Fresh Princess

Kommer ni ihåg vad jag skrev imorse? "Inte för att jag har mens eller så"?

Heeeeeeh.

Någon bestämde sig för att spela mig ett spratt idag när jag var på jobbet. Långt ifrån tamponger, bindor och menskoppar. Har jag känt mig fräsh idag? Negative.

Såatteeee... Då vet ni det då.

PMS-monster

Mitt humör PMS-svänger i takt med vädret idag. Och jag har inte ens PMS, jag är bara felkonstruerad i huvudet. Glad - sur - irriterad - halvdeppig - glad - sur - irriterad. Tröttsamt.

Jag ska försöka med en huskur. Vänner och vin. Usually does the trick.

Gnälleri, gnällera

Ja, jag är rent allmänt en ganska gnällig jävel. Det får man vara om ens namn betyder "hav av bitterhet". Men idag är det faktiskt befogat.

Jag har blåmärken överallt. På båda låren, magen och ena axeln. Vad jag har gjort har jag ingen aning om. Utöver detta har jag en bula i bakhuvudet. Jag visste inte ens att folk fick bulor längre. Jag har tre skärsår efter att ha hetsrakat benen i hotellets handfat i lördags morse. Jag är förkyld, har feber och min överläpp har svullnat på ett märkligt vis. Och så har jag PMS.

Hav Av Bitterhet är lite less idag. Men jag ska nog repa mig igen.

Fuldag

Det här är den värsta fuldagen i mannaminne. Värre än andra för att jag faktiskt kan se i spegeln att jag ser likadan ut som vanligt vilket gör att jag antar att jag alltid är ganska ful, men lever en lögn. Självklart skyller jag allt på PMSen. Det var därför jag gav med mig den när den krävde att jag skulle klämma åtta Oreos på raken. Ät en kaka - bli söt, liksom. Det funkade inte. Sedan började jag känna sug efter ett äpple. Här borde jag ha blivit tveksam. När har ett äpple någonsin gjort saker bättre? Nä, precis! Men jag åt det jävla äpplet iallafall.

Det var äckligt.

Och nu har jag en food baby-mage.

Två sätt att handskas med en kris

Scenario: grav PMS. Chokladsuget är genom taket. Gottelådan är tom. Sånär som på en sketen Hershey's-bar.

En normal persons lösning: knaprar lite på äckelchokladen i lådan. Fyller kanske på med lite yogurt eller annan sockerfylld produkt.

Malous lösning: Trotsa regnovädret. Upp med huvan och bara kör, dumfan. Köp Double Stuf Oreos, Pringles och Skittles. Och så lite läsk. Det är ju dumt att spara. Må illa.

Må kännas aningens överdrivet. Men man gör vad man måste. I hate this time of month.

Jag är en gris

Jag är äcklig.

Den senaste veckan (granted, PMS-vecka, men still) har jag ätit följande:

2 rör Pringles.
2 stycken 200-grams Maraboukakor
1 big pack Oreos
1 påse sura colanappar och jordgubbar
1 påse organiskt smågodis
17 klubbor

Ääääh-k-ligh. Som man skulle säga i Staterna.

And it strikes again

På väg hem från skolan stannade jag på macken och köpte Pringles och ett jumbopack Oreos. Någon som vågar sig på en gissning om vad som är på G?

En kvinnas förbannelse

Denna vecka har jag ätit ett kilo choklad. Jag skojar inte. Ett kilo.

Jävla PMS-helvete. Nu ska jag moffa en dubbel-daim.

Absense

Perdono min frånvaro, men jag har varit begravd i PMS (Marabou, Oreos och extrema humörsvängningar) och karaoke. Kvällen till ära har jag också dragit på mig illamående och en curfew, så jag hoppade förfest i Waukesha till förmån för min säng och mer Marabou.

Snart börjar dock chokladen ta slut, så en comeback förutspås inom kort. Håll till godo.

Den kvinnliga förbannelsen

Jag hade en jättebra dag fram till klockan 14 idag. Då slog PMS:en till. Resten av dagen har jag spenderat, nerbäddad i sängen med snyftmusik (Ana's Song, akustisk remix), mängder choklad och Vänner i DVDn. Det gjorde mig inte mindre gråtmild, då det oturligt nog var säsong 2, mitt i Ross och Rachels fram-och-tillbakande (varför, o varför kan de inte bara förstå att de är perfekta för varandra?!?!) som slutar med att de är varandras humrar (den scen jag möjligen älskar mest i hela seriens historia) och allt var det är. Sobfest 2008, med andra ord.

Nu, klockan 20, har jag lugnat ner mig lite. Med betoning på lite. Däremot har dagen resulterat i att jag ser oerhört heroin chic ut. Silver lining - Paris nästa.