Smidigheten själv

Jag har sprungit efter två bussar idag. Jag försöker vanligtvis att undvika att springa bland folk då jag inte är Guds mest graciösa barn. Som en referens kan jag nämna Phoebe Buffay. Vi springer ganska lika.

Till råga på allt har jag missat båda bussarna. Och det drog till i ryggen igen eftersom jag springer ungefär som Phoebe Buffay. Bra dag.

Ifall någon inte förstod Vänner-referensen.

She's a lady

Jag vill passa på att rikta ett revanschens hånskratt till alla som alltid hävdat att jag inte är en dam. Skåda bilden nedan. Se hur väl jag håller ner min klänning och undviker att visa skrevet. Vad sa ni nu då? I. Am. A lady.

Ellinores bild.

Ett liv som klant

Jag kommer nu ut ur garderoben. Som klant.

Jag vet att ingen egentligen har gått på min akt som graceful, men jag känner ändå att det är dags att sluta leva i en lögn. De senaste månaderna har jag nästan skurit av mig fingertoppen på en metallburk, knivhuggit mig själv i hälen, hackat mig själv ordentligt i tummen med ett stycke nagelsax och ramlat ner för tre stycken ytterst individuella trappor. Detta har jag liksom lyckats sopa under mattan, men nu tar det stopp.

Igår ramlade jag av en toalett.

Nykter.

Smidig som ett... fult, mörkbrunt klädskåp?

Folk brukar påpeka då och då att jag inte är den mest graciösa personen de träffat på. Jag sträcker nacken när jag skriker, kliver på samma nycklar fyra gånger på en kväll, ramlar från stillastående position och är inte ens särskilt bra på att gå eftersom det innefattar ett visst mått balans. Däremot har jag aldrig satt på mig en för liten BH och gjort såhär.

Malou full of Grace

Yrvaken och precis hemkommen från affären, där jag passade på att göra lite morgongymnastik och ge alla anställda på Willy's ett minne för livet och något att skratta redigt åt på firmafesterna. Jag fastnade nämligen mellan slussbommarna i entrén och såg mina tafatta försök på övervakningskamerans tv-skärm ca en meter från mitt ansikte. Först klättrade jag igenom stängslet till slussen bredvid, men icke. Till sist fick jag bita i det sura äpplet, ta tag i gallret på sidan och helt enkelt häva mig över bommen tills jag var fri igen. Allt detta skedde naturligtvis med största möjliga grace.