När man är mitt uppe i ett fantastiskt framförande av 18 and Life på Rock Riot och man sliter sig ifrån det för att svara i telefon bara för att upptäcka att det var en felringning och när man återvänder till spelet har man helt tappat sin mojo... Är inte det det värsta som finns på denna jord?
onsdag, oktober 28, 2009
söndag, oktober 25, 2009
Helgens citat
Mikaela: Jag är så arg på henne att hon inte ens är värd att kallas för fnöske!
torsdag, oktober 22, 2009
Veggies rule
Vegetarisk mat är så jävla enkelt att laga. Hacka en massa färgglada grejer. Blanda med bulgur. Och klart.
Perfekt för en extrem latmask som jag.
Tips från en coach utan koordinatonsförmåga
Angående Ki Box... När man dagen efter håller på att avlida av muskelsmärtor är det inte, jag repeterar, INTE en bra idé att testa Friskis danspass. Speciellt inte om man inte kan dansa. Eller ens tycker att dans är roligt. Eller när varje steg känns som en eldgaffel i magen.
Om man trotsar dessa råd blir man den där som står längst bak i salen, hoppar åt fel håll lite för ofta och känner sig lite som en skam för mänskligheten. True story.
onsdag, oktober 21, 2009
söndag, oktober 18, 2009
Det märkligaste som någonsin fått mig att gråta
Något litet att fälla en tår till. Klippet är rätt långt, men stå ut, det är
värt det.
The day I died
18/10 - 2009.
75 minuter Ki Box på Friskis.
RIP, muskler.
torsdag, oktober 15, 2009
Fotbollsdöden
Tragisk historia, det här VM-kvalet. In i det sista satt man ju ändå och hoppades.
1-0 till Portugal? Inga problem, Malta kan ju alltid få en straff eller så. 2-0 till Portugal... Ojdå. Men men. Malta kanske får två straffar. Sak samma om en är feldömd. 3-0 till Portugal. Det var här jag började be till Jahve om en full portugis på planen. Men ingen lycka.
Tråkigt, men det ger en iallafall utrymme att fokusera på andra saker. Som när Olof Mellberg satte fingret för ena näsborren och blåste ut en ENORM SNORDUSCH genom den andra. Jäklar vad äckligt det var! Och om Malta hade satt sig upp mot Portugal hade man varit för lycklig för att lägga märke till det. Silver lining.
tisdag, oktober 13, 2009
Mer Montazami åt folket!
Ingen missade väl sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar igår... Men är det någon mer än jag som sörjer förlusten av en regelbunden Maria Montazami-dos? Denna ljuvligt vänliga men aningens, hrm, tröga människa gjorde min vecka.
Är ni med mig? I så fall föreslår jag att vi går samman och kräver att TV3 utvecklar en ny serie om bara fru Montazami. Mer Maria åt folket! Mums!
onsdag, oktober 07, 2009
tisdag, oktober 06, 2009
Jag älskar tax-free
Vem tänker jag på när jag ser en fabulös jumbo-toblerone som denna?
Försten med rätt svar får ett oerhört abstrakt pris som eventuellt inte kan uppfattas med blotta ögat. Eller en puss. Your choice.
Varför jag borde bli översättare
Det har gått 10 minuter av dagens Ellen DeGeneres och översättaren har redan visar sin oduglighet två gånger.
"You're all getting Nintendo wiis" kan faktiskt inte översättas till "ni får Nintendo wheeze". Och Kanye heter faktiskt likadant på svenska - inte Conway.
Det är inte rättvist att jag går arbetslös medan en idiot får betalt för att göra typ det roligaste jobbet i hela världen. Inte. Rättvist.
"You're all getting Nintendo wiis" kan faktiskt inte översättas till "ni får Nintendo wheeze". Och Kanye heter faktiskt likadant på svenska - inte Conway.
Det är inte rättvist att jag går arbetslös medan en idiot får betalt för att göra typ det roligaste jobbet i hela världen. Inte. Rättvist.
måndag, oktober 05, 2009
Jag blåste landstinget
Jag var och gav bort mitt blod imorse. Vid incheckningen ger damen mig en bronsnål "som tack för mina tre aktiva år som blodgivare". Jag tackar och tar emot, gratis är ju gott. Sen kommer jag hem och tittar på lappen med mina blodvärden.
INSIKT!
Jag har ju baske mig bara varit aktiv i två år! Damen har läst fel och gett mig min pin för tidigt. SUCKERS! Det här med blodgivning börjar äntligen löna sig. Snart kan jag dra mig tillbaka och bara vila på mina lagrar - som den bästa sol-och-våraren sedan... well, Jesus.
Med närstående som dessa behöver jag inga fiender
Helgen var tuff. Två av mina närmsta hackade skoningslöst på mig. Jag tänker inte skriva ut några namn, men den ena var en manlig förälder och den andra en bästa kompis som kommer från Kroatien. Anonymiteten är still intakt.
Manlig förälder upptäcker en sällsynt finne i min annars bebishudade panna: HAHA, du kan inte ens rita ett kastmärke på rätt ställe!
Kroatisk (så kallad) bästa kompis har svårt att acceptera att undertecknad behövde mer än ett försök att fälla ihop ett paraply: Herregud, det finns ju ingenting i ditt blonda lilla huvud!
Som sagt, tuff helg. Vem vill kasta komplimanger över mig och rädda mig från depressionens brant?
söndag, oktober 04, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)