En bilists vädjan

Kära, ärade, hatade mot-trafikanter!

Jag vet att det är kallt och snöigt och att vägarna kan vara lite hala så här års. Jag tycker att vi alla ska köra försiktigt så att vi kommer hem välbevarade.

MEN!

Vi behöver inte, jag repeterar: INTE, köra i 60 km i timmen på motorvägen. Tant Malou blir fruktansvärt upprörd då.

 Ovan: ett stycke arg tant.

Måste man skatta på dricks?

Jag levererade en bil till Danderyd imorse. Allt är lite finare i Danderyd. Jag har levererat dussintals bilar tidigare och aldrig någonsin tidigare har jag fått dricks.

Tre spänn!! Go Danderyd, go go go!

Dagens lärdom

Det finns en del på bilen som heter flänsen. SNUSK!

Det faktumet har gjort hela min dag.

En iskall bromspedal

"Depress brake pedal!" stod det på displayen i bilen när jag försökte lägga ur handbromsen igår.

Det var jättekonstigt. Jag försökte mitt allra bästa för att deprimera bromspedalen, men det funkade inte ändå. Trots att jag berättade om världen, Israel-Palestina-konflikten, svälten i Afrika och Lindsay Lohans fyrahundrade återfall.  Jag förstår inte. Vore jag bromspedalen skulle jag ha brutit ihop i tårar för länge sedan.

Rosa nostalgi

Jag satt och kikade igenom mina sparade bilder igår och hittade två gamla godingar. De är tagna en lördag innan sändning av Körslaget då jag och Sussie hade lite tid att slå ihjäl. Vi valde att spendera dem på att distrahera och irritera de andra körernas körledare. Sussie gick helt enkelt loss med mascaran på både Kalle och Niklas. Om inte minnet sviker överföll hon även bröderna Rongedal, men de bilderna verkar jag ha supit bort. Så det kan gå.

Det där Körslaget var en rätt fin tid, må jag säga.

Smooth criminal

Idag kom host dad nerdundrande från övervåningen med ett gäng stål-galgar i näven. Hans far hade ringt honom från bensinstationen där han låst in sina nycklar i bilen. Vad galgarna var till för?

"Be right back, I'm gonna go break in to my dad's car".

Repris

Igår höll jag alltså på att köra på lilla kalkonen. Det skrattade jag lite åt. Idag var jag fem cm ifrån ett rådjur. Skrattet är rätt långt borta. Jag tackar generna för mina fantastiska reflexer. Och Ford för att bromsarna höll.

Gobble somewhere else, fågeljävel

Igår höll jag på* att köra på en kalkon. Det var en oerhört bisarr upplevelse.

*Notera höll på. Jag kan faktiskt köra bil.

RIP

Idag är en sorgens dag. Idag tar vi avsked av någon som betytt mycket för mig under min tid i WI, och ännu mer för Elli.

Pimpen Thunderbolt.

Du kommer att bli ihågkommen med största respekt och beundran.

Körkort - check

Jag kan seriöst inte ha kört i mer än 6-7 minuter. Lite halvt patetiskt. Om 7-10 dagar kommer kortet på posten. Badabing badaboom.

T minus 5 hours

Om fem timmar är det tänkt att jag ska susa iväg på min uppkörning. Jag och Elli har slagit vad om resultatet, så nu har jag egentligen inget att förlora. Om jag kuggar vinner jag fem dollar. Gött mos.

Uppkörning - bokad

Nu har jag äntligen bokat den där jäkla uppkörningen så att jag kan få mitt WI-kort avklarat. Jag tänker vara så där oerhört mystisk dock som man bara är när det gäller uppkörningar, och inte berätta när det är.

Fast det är på torsdag klockan 3.20pm. Ni kan väl knipa en tumme.

Teori - check

Jag var visst sådär hysteriskt smart som jag hade fått för mig. Eller så var testet precis så enkelt som jänkarna bara förmår.

Upp till bevis, miss Smartypants

Imorrn smäller det. Jag ska göra min amerikanska körkortsteori. Tyvärr har jag föraningen om att det kommer skita sig ordentligt. Varför? Jag har garvat så mycket åt den så kallade teoriboken (ett häfte på cirkus 50 sidor där hälften består av "do not run over pedestrians") att Karman garanterat kommer dyka upp och bita mig i arslet.

Å andra sidan... Jag är ju iallafall hundra resor smartare än genomsnitts-amerikanen. Och så har jag skarp självinsikt.

I got some mad skillz

Scenario: Jag hade haft en väldigt trevlig kväll med Carin, Elli, Jenny och tre tyskor (som vi tänker stjäla för att bryta upp tyska maffian). Jag släppte jag av Carin i Waukesha och begav mig hemåt i godan ro med Kent i stereon och min kära lilla GPS som enda sällskap. Den här gången bestämde jag mig för att faktiskt lyssna på kärringjäveln också, istället för att bara tänka "äh, det här blir nog en genväg".

Hur jag trots detta lyckades köra vilse... ja, jag tänker börja kalla det en talang.

The good old days

#1 sitter och spelar Cars på sitt älskade Wii.

Jag: There's the Swedish car!
#1: Yeah, but Lightning McQueen is from our country when talking race cars used to live here. That was about 45 years ago.

How to: make a 20 minute car ride last almost an hour

Mitt lokalsinne är inte bättre på den här sidan Atlanten. Inte alls. Därför är det aningens förvånande att det tog mig två månader att köra vilse.

I en kvart, sisådär, snurrade jag runt på Sussex gator (ehm, gata)*.

Sedan hittade jag Cousins och insåg att om jag bara följde gatan jag var på rakt föröver så var jag hemma. Nästa vecka tar jag Highway 16 till skolan, vad gps:en än säger.

*Sussex ligger högst fem minuter hemifrån. Jag är tragisk.

Crash boom bang

När vi var på väg till Oshkosh i söndags bevittnade vi en bilolycka first hand (ena bilens framvagn flög säkert 50 meter). Nörd som jag är passade jag på att ta lite kort på räddningsarbetarna från bilen medan host mom och host dad assisterade de inblandade.

(Ja, alla klarade sig utan allvarliga skador. Annars vore det ju inte häftigt alls.)

So long

Om ungefär en timme ska jag ge mig ut på Wisconsins vägar med enbart en GPS och en tyska som sällskap. Jag hoppas att vi ses igen.

I am Legend

Jag kollade just på I am Legend med host dad och hans pilot-kompis. Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag faktiskt skulle hitta en film vars slut fick Tre Kronors slut att likna Fight Clubs slut. Hängde ni med?

(För övrigt har jag kört bil här idag. Man får svänga till höger även om det är rött. Det tycker jag är kul.)