Dagen mitt liv vände

I lördags köpte jag ett senilsnöre till mina solglasögon.

Nu ska jag bara köpa ett till mina nycklar, ett till telefonen, ett till min värdighet och ett till mitt lypsyl. Sen tror jag att jag kan släppas ut i samhället och fungera som en normal människa.

Revolutionerande.

Point taken

Jag: Jag har ingenting att blogga om!
Jocke: Blogga om din Alzheimers du har haft på senaste tiden.
Jag: Jag tänkte göra det men jag kommer inte ihåg alla saker jag har glömt.

Saker jag glömde kvar på Applebee's igår:

- Mina mozzarella sticks
- Min halsduk
- Min värdighet

Jag saknar verkligen de där mozzarella sticksen.

Revansch

Idag vann jag över #1 i Memory. Utan att fuska.

Den är ljuv, segerns sötma.

Jag "låter" honom vinna

Jag och #1 spelar en del spel medan lillskitarna sover middag. Fyra av fem dagar brukar han vilja spela Chutes & Ladders, vilket är helt okej för min del. Man snurrar, går, klättrar, halkar. No biggie. Idag var dag fem.

"Can we play the matching game today?"

The matching game. Shit. Alltså Memory.

Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att ungen utklassar mig, varendaste gång vi spelar Memory. Utklassad av en femåring. Det svider lite i egot.

Seniliteten strikes again

När jag sitter i bilen föds de mest intressanta tankar och blogginlägg. Tyvärr har jag inte hjärna nog att hålla kvar dessa inlägg tills datorn är på. Så ni för nöja er med detta dravel.

Idag har jag varit i skolan och lekt charader.

Och det var allt.

Nu är det kört

Jag är i närheten av att fylla 21. Det oroar mig lite, man har ju hört om hur kroppen förändras när man blir äldre. Och idag slog symtom nummer ett till: seniliteten. Jag har haft anlagen ett bra tag, men det har banne mig aldrig varit så här illa. Jag laddade batteriet på kameran med kamerafodralet alldeles bredvid. Det är nu borta. Helt borta. Gone baby, gone. Hur fan har detta gått till?! Jag har kollat heeeela mitt rum och ska nu bege mig ut till soptunnan. Jag måste ju ha lagt det någonstans.

EDIT : Jag kom aldrig ut till soptunnan. Under städningen fann jag fodralet. Det hade fastnat i kardborrebandet på min väska. Väskan har tidigare slaktat fyra par strumpbyxor, en klänning och en BH. Och nu ville den alltså kidnappa kamerafodralet. Kriminella jävla väska.

Back to school

Upprop idag. Jag ska dit och försöka snacka mig till en Engelska C-plats (mitt minne är bra, men kort och jag glömde helt sonika att tacka ja till platsen de erbjöd mig). Först blir det dock lite penn/kalender/sudd-shopping och lunch med Carin och Biljana.

Damn you, deceitful memory!

Som många (alla som någonsin träffat mig) vet, så är mitt minne kort. Minilitet, nästintill obefintligt. Som en mp3-spelare med 640 mb-minne. Det har en tendens att svika mig vid de mest opassande tillfällen, som till exempel idag.

Assignment deadline klockan 21. Mitt minne gör mig uppmärksam på detta klockan 22.30, när jag sitter i Hallsta utan tillgång till sagda assignment. Ett telefonsamtal till mamma och ett lögnaktigt datorhaveri-mejl redde dock ut situationen. Hoppas jag.

Dags att sova nu, I think. Imorrn blir det till att göra praktiska saker. Om jag kommer ihåg.