Konspirationen

Jocke skrev för ett tag sen om ett spel där man ska finna Obama. Lätt som en plätt. NOT.

DET FINNS INGEN OBAMA PÅ DENNA BILD. Jävla fuskspel. Amen.

Knark

Jag har under de två senaste dagarna tagit mig igenom 77 levels. Ja, det är en tragisk sak att vara stolt över, men det är det enda jag har. Unblock me är mitt substitut för ett jobb och ett liv.

Det värsta som hänt mitt sociala liv

För ett par veckor sedan köpte jag mig en iPhone och föll ass over tea kettle. Jag älskar min telefon. Älskar, älskar, älskar. Och däri ligger problemet. Tapword, Who has the biggest brain, Hangman, What movie is this from, Paper toss och Labyrinth. Min tid spenderas på onödigare saker än någonsin.

App Store har förstört mitt liv.

Revansch

Idag vann jag över #1 i Memory. Utan att fuska.

Den är ljuv, segerns sötma.

Jag "låter" honom vinna

Jag och #1 spelar en del spel medan lillskitarna sover middag. Fyra av fem dagar brukar han vilja spela Chutes & Ladders, vilket är helt okej för min del. Man snurrar, går, klättrar, halkar. No biggie. Idag var dag fem.

"Can we play the matching game today?"

The matching game. Shit. Alltså Memory.

Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att ungen utklassar mig, varendaste gång vi spelar Memory. Utklassad av en femåring. Det svider lite i egot.

Frustration

Jag sitter och försöker knåpa ihop en uppsats vars deadline infaller på tisdag. Det är helt omöjligt. Jag kan inte formulera mig, jag kan inte analysera och jag kan inte hålla mig till originalmaterialet. Jag behöver en inspirerande Tepz-paus.

Epiphany

Jag fick en gudomlig uppenbarelse igår.

Jag har ju ett litet (futtigt, egentligen) spelproblem. Igår försökte jag bryta den här trenden genom att prova ett par andra spel. Det var inte så lätt som det låter. Det första, ett Klix-liknande spel, fast på speed, gav mig akut stresssyndrom på två sekunder blankt. När jag testade det andra, Golddigger, slutade tangenterna man behöver att fungera. Pang bom, bara. Det var då det slog mig. Gudarna vill att jag ska spela Tepz. Och jag har ingen lust att ta en kamp med spelgudarna.

Chandler's Claw has got nothing on The Hook

Kommer ni ihåg Vänner-avsnittet där Chandler spelar Ms Pacman tills hans hand är helt ihopkrampad? Mitt högra pekfinger påminner misstänkt om en klo efter tre timars konstant Tepz-spelande. Men det var värt det, mitt high-score är nu komplett lysande.

Girls just wanna have fun

Joel skrev om ett spel som hette Killer Bunnies här. Nu tycker jag dock att vi ignorerar det spelet ett tag och fokuserar på hans uppfunna lek nämnd i slutet av inlägget. Precis, tops-leken. Briljant i sin enkelhet! Kan vi inte gå samman och göra detta till vår nya nationalsport?

Girls' weekend away

Imorrn drar jag, Peck och Henriette upp till Dalarna för att slappa järnet över helgen med vin, Alfapet och en jävla massa film. Det ni, suckers!

Flickor; vad sägs om en Bop-It-turnering? Awesome, yes?

Midsommar

Har haft en trevlig midsommarhelg med besök från Skåne-släkten, picnic i Sätrabrunn, fest hos Anna och en liten spelkväll hos Johanna igår. Vill bara upplysa om att jag vann i Alfapet och Henriette kom sist, trots detta inlägg. Notera särskilt de sista raderna. Sedan spelade vi Orangino där jag fick vet att jag tydlien är en provokativ, förtryckande och retsam person med stort habegär. Det känns bra att veta att man är uppskattad av sina medmänniskor.


Update:
Bilder från gårdagen kan hittas hos Johanna.