I never learn

Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Det är inte som att jag aldrig suttit och klämt fram ett skolarbete kvällen innan deadline förrut. Och det blir varken lättare eller roligare med tiden.

Just nu försöker jag producera ett persuasive speech om nackdelarna med plastikkirurgi. Varför, å varför började jag inte tidigare i veckan? Varför, å varför är det så tråkigt att skriva tal? Varför, å varför måste jag göra en jävla PowerPoint-presentation? Och VARFÖR, Å VARFÖR VALDE JAG INTE ETT ÄMNE SOM JAG FAKTISKT BRYR MIG ETT SKIT OM?

Bajsis.

Vill du se ut såhär? Jag bryr mig inte!

Procrastination is a bitch.

Word of wisdom

Alla som funderar på att åka till USA under en längre period, pay close attention:

om ni inte har en dunderkur för er hy kommer ni se ut som skit.

Jag vet inte vad detta beror på, men alla jag känner här har samma problem. Man kommer hit och pang bom så är hela ansiktet fullt av utslag, finnar och annat mysigt. Mina händer är torra som fnöske och jag börjar till och med få tillbaka mitt böjveckseksem. Det jag hade när jag var tre år gammal. Så alltså: dunderkur. Fila på den. Och dela sedan gärna med er.

Skin Care Day

Au pair-mötet idag var Skin Care Day. Vi fick bli lena som barnrumpor och få en dash-out-the-door-look. Märkligt nog var deras dash-look mystiskt lik den dash-look jag hade när jag kom dit som jag blev tvingad att tvätta bort. Fast med mer svårhanterlig ögonskugga.

So pretty

Idag följde jag med host mom och ungarna till frisören. Medan host kid #3 fick frillan klippt passade #1 och #2 på att fixa mitt hår. Host mom skrattade i ca 20 minuter. Jag tycker att jag blev fin.