If I were a boy

Imorse när jag vaknade såg jag ut som en pojke. Det var skrämmande.

Därför har jag på mig jättemycket smink och en relativt kort kjol idag. Transa slår ändå full-fletched man i slutändan.

Titta vad jag gjorde idag!

Före:
#2: Where are you going?
Jag: I'm gonna go get a hair cut.
#1: Why? Your hair looks so beautiful!

Efter:
#2 och #3: Yucky! Yucky, yucky hair!

Själv gillar jag det. Jag känner mig rysk. Finally! Now I'll let Olga roam free.

Kom ketchup så går vi

Visste ni förresten att svenskar äter mer ketchup per år än något annat folkslag i världen? 3,3 liter per capita, jämfört med delade tvåorna Canada och Venezuelas 1,4 liter.

Lite intressant information medan man väntar på att Lost ska ta slut så att man kan spola tillbaka sin inspelning och titta. Varsågoda.

Sverige, Sverige älskade vän

Nu har Elli åkt hem på riktigt. Hem. Till Svea.

Jag är ledsen.

En kvinnas förbannelse

Denna vecka har jag ätit ett kilo choklad. Jag skojar inte. Ett kilo.

Jävla PMS-helvete. Nu ska jag moffa en dubbel-daim.

Vår lilla, lilla värld

Min class har pågått i 2 veckor, och redan börjar gruppen kännas lite incestiös.
Dariya, en tjej från Ukraina, var tidigare au pair i Sverige och nu här.
Eija, en finsk kvinna, råkar vara mor till barnen Jenny barnpassar så att Eija kan åka till lektionerna.

Och Ivan gillar också fotboll.

Vad är oddsen i en grupp på 8 pers?

Svensk "sport"

Om ni trodde att host family var lost när jag försökte förklara tjusningen med handboll skulle ni har varit med när jag, mitt i VM-guldyran, försökte förklara vad bandy är.

"So... You stand outside in the cold and watch soccer on ice...?"

Needless to say, jag avslutade alla försök där. Jag gav mig inte ens på att försöka förklara vad en "bandy brief case" är.

Saknad

"Jag tänkte att om jag inte skaffar Skype innan du kommer hem så kan jag låtsas att tiden gick för fort för att jag skulle hinna, och så känns det som att du inte var borta lika länge!" sa hon i telefon. Och jag, som hade lyckats förtränga hur sinnessjuk hon är fortsatte dagen med att sakna min syster. Jättemycket.

Good news

Jag fick just årets hittills godaste nyheter och är så exalterad att jag knappt kan skriva. Nu skall planer smidas.

JOY!

Lycka är faktiskt ett relativt begrepp

Jag fick ett mejl av min Communication-professor i fredags, och troligtvis blir kursen av som planerat. Det innebär inköp av kurslitteratur och material, 4 muntliga presentationer, 3 uppsatser och fullständig närvaro.

Och detta gör mig överlycklig.

Jag måste vara mycket mer understimulerad än vad jag trodde. Dags att börja använda hjärnan igen innan den lägger ner totalt.

Übernacht

Nu ska ni haja vilken superkväll jag har haft. Den innehöll följande dunderingredienser:

- Die Hard 2
- Björn Gustafsson och Johan Glans
- Allt godis i hela Wisconsin
- Smällande av bubbelplast
- Och så Mumin förstås

Fyra av fem toasts. Kanonkul.

Vad är kärlek?

Truth be told så kan jag inte definiera ordet. Men jag vet att det kan komma som ett brev på posten.

Handboll

Jag saknar Sverige extra mycket under handbolls-VM. Mitt försök att förklara detta för host family gick dock sådär. Host family anser nämligen inte att handboll är en sport, och alla mina argument slogs ner brutalt.

Jag: It's a beautiful game of strategy!
Host dad: It's like dodge ball, but with running. Like water polo for people who can't swim. Like soccer for extremely uncoordinated kids. Do you think chess is a sport?

Jag: It's in the Olympics!
Host mom: So is ping pong, and synchronized swimming.

Jag: It is really hard!
Host dad: You play it in gym class.

Ge mig fler argument, svenska folket. Vi kan inte låta det sluta på detta viset!

The Curious Case of Benjamin Button

Jag och min lilla finne Jenny var på bio ikväll och jag kan med största säkerhet säga att The Curious Case of Benjamin Button är den bästa filmen jag sett på väldigt, väldigt länge. Jag är komplett rödgråten.

Hey, catch up!

Vaknade tidigt av ett sms och var ytterst förbannad. Sedan slog jag på tvn och insåg att jag hade missat Oscarsnomineringarna om det inte vore för sagda sms. Allt är förlåtet.

Men jävlar vad film jag måste hinna med på bara en liten månad.

(Hur grymt är det inte att Robert Downey Jr är nominerad för Tropic Thunder? TROPIC THUNDER!!)

Lassie hänger på Brook.Sq.

I lördags, när jag och Jenny strosade sakteliga genom Brookfield Square såg vi en livs levande kändis. Tonårsflickorna var uppradade miltals tillbaka för en glimt. Personligen har jag aldrig sett pojkvaskern innan, men enligt lite idogt googlande har jag tagit reda på att han heter Matthew Underwood och spelar Logan Reese i Zoey 101. Jag hoppas att ni inser hur imponerade denna bedrift är då det enda jag hade att gå på var "superkrulligt hår".

Oh well. Här är grabbhalvan. Hur avundsjuka är ni nu på en skala?

Bajs-ABC

Det enda jag önskar är att någon skulle ha sagt till mig att det var en timmes försnack innan programmet. I så fall skulle jag vara i full gång just nu. Men nu gjorde ingen det. Det blir till att besöka lite halvt olagliga hemsidor inom kort.

Aldrig får man vara riktigt glad.

Shoppa mig lycklig

Finns det någon vänlig själ hemma i Svea som skulle vilja köpa denna åt mig och posta hit i ilfart? I gengäld för du evig kärlek och en kaka. Tack på förhand.

You'll be lost

Ikväll drar femte säsongen av Lost igång med ett dubbelavsnitt. Eller ja, tekniskt sett håller det på för fullt just nu. Nörd som jag är kände jag dock att jag ville spara lite på det (ville känna mig utvilad och i fin form) och drog igång videon. Om 25 minuter spolar jag tillbaka och sätter igång.

Jag har aldrig påstått att jag är cool.

Rapunzel

Som exilsvensk tappar man lite kontakt med vad som händer, både i Europa och i hemlandet. Då blir man lätt lite chockad när man intet ont anande surfar in på Aftonbladets hemsida och ser detta:

SHIT POMMES FRITES! Hur långt har Zlatans hår blivit? Och varför har ni inte stoppat honom?!

Det var kul så länge det varade

Årets första lektion gick av stapeln ikväll.

"This class will probably be canceled. We'll talk about it later", var lärarens första ord.

Oh well. We had a good run.

The fanciest house in the whole wide world

Igår hamnade jag och Jenny på en ytterst bisarr fest. Toadörren var ett rosa skynke, i garaget stod en liten vietnames med svar på alla livets frågor och högg lite ved och vid ett tillfälle rann det faktiskt öl genom taket. På det kan man lägga att alla festens kvinnliga deltagare tittade på oss vackra européer som om vi vore äckliga kryp. Och att jag var tvungen att lära en av dessa att prata med svensk brytning.

Bara för att jävlas lade jag mig till med min ryska accent istället. Moahahaha. Sucker.

Back to business

Imorrn börjar jag skolan igen. Advanced communication for non-native English speakers ska jag visst läsa.

Det är ju inte kinesiska, men det får gå ändå.

Titta, vad många au pairer!

Idag var alla au pairer (och Jenny) på Build-a-bear för lite välgörenhetsarbete. Vi tillverkade varsin nalle(min var en fantastisk Hello Kitty-nalle som jag döpte till Anni-Frid) och åkte sedan till Ronald McDonald House och lämnade dem till barnen som bor där. Det är den typen av aktivitet som gör att det värker lite i hjärtat. Man har det ju ändå rätt bra.

Berg-och-dal-bana

Jag vet inte hur många som läser denna bloggen som är/har varit au pairer, eller bott utomlands... Men visst fan suger det vissa dagar?

Typ idag.

När man vaknar och redan då, med tio timmars arbete framför sig, känner sig slut och deprimerad så blir dagen faktiskt inte bättre än så. Då går man faktiskt och längtar hem till Sverige, ganska precis hela dagen. Kanske beror det på att jag har sovit dåligt med mardrömmar och hosta fyra nätter i sträck. Eller att man känner sig lite ensam, och att man inte ens kan vara Team Sweden på karaoken eftersom man inte är i landsmajoritet längre (Team Europe klingar inte lika fint). Eller så är det helt enkelt vardagsklådan. Hälften avklarat, hälften kvar.

Nej ni. Idag önskade jag hem mig själv.

Imorrn däremot, ska jag ta mig i kragen. Då ska jag måla naglarna, hänga med Jenny och gå på inflyttningsfest. Cheering up accomplished.

Någon gång ska ju vara den första

Ikväll ska jag och Jenny karaoke-testa en tyska. De skulle ha varit två, men en bangade efter mina grovt tilltagna hot om sångtvång.

Oh well. If she can't take the heat, she should stay away from Moe's.

Is that all?

I dagarna fyra har det städats frenetiskt i detta huset. Idag skulle nämligen en liten besiktningsdam dyka upp. Jag har rensat mitt rum till grunden, kastat bort en hel massa saker och inte ens kunnat proppa in dem i garderoben ("de måste se ALLA utrymmen! ALLA!"). Stressen har varit hög.

För exakt sju minuter sedan dök hon upp, lilla damen. Hon är redan ute igen. Jag har gjort mycket jobb alldeles i onödan.

En lektion i att slappa järnet

Detta är ju då något som jag har haft talang för hela mitt liv. På senare dagar har det dock fått stå i skymundan. Nästan som att jag har haft ett liv. Ikväll var det nästan skönt att gå tillbaka till gamla vanor. Ohälsosamma mängder Nerds och Runts i kombination med American Idol. The Slackerbitch is back, babies!

Snyggfaktorn är SKYHÖG

Jag vill bara ge er en chans att beundra hur extremt snygg jag var på Ellis avskedsfest i lördags. Alla plagg är stulna, för övrigt.

Goda nyheter för alla där hemma: the blog will rise again

Idag lämnade Elli Wisconsin. Att säga att det känns tomt är en grav underdrift. Och på onsdag åker Carin också. Låg vaken med Stora Hostan inatt så jag gjorde upp en liten plan över mina resterande 6 månader i dessa stater. En plan jag själv tycker är ohemult hälsosam. Har har ni'n.

- Bryta ihop i min ensamhet.
- Gå vidare.
- Spendera all min tid och energi på Jenny (hon kommer kräkas på mig inom två veckor).
- Titta jättemycket på tv.
- Äta extremt mycket choklad.

Låt vadslagningen börja. Hur mycket vikt kan en Malou lägga på sig på ett halvår?

Ännu en sista

Ikväll var det dags för dagen vi fruktat, Ellis och Carins sista karaoke på Moe's. Förutom det faktum att Elli och jag spenderade ca två timmar med att grina ögonen ur oss (Brians fel, den jäveln) så var det kul. Och kommer aldrig mer igen. Eftersom jag nu är på gränsen att börja grina igen så avslutar jag där.

Nattinatt.

Au pair-möte #6

Bilderna är mest till för att illustrera att jag fortfarande är smidigheten själv och balanserad som få.

Ett litet livstecken

Bakfyllan gav med sig under gårdagen någon gång.

Nu ska jag och Elli snart ut och busa. Men oroa er inte, jag tänker aldrig dricka igen. Ett nyårslöfte jag har lyckats hålla i snart tre dagar. Fortsättning följer.

Ifall någon var dum nog att tvivla

Japp. Jag och Elli var jäkligt snygga igår.

Så var det här

Nytt år, ny start?

Jag är skeptisk. 2009 kommer få jobba lite för att vinna över mig.