En resa genom smärta

Efter ett träningsuppehåll bestämde jag och Billie oss för att mjukstarta med 75 minuter Ki Box igår. Inte mitt livs ljusaste idé. Här nedan följer en illustration av en stackares olika sinnesstämningar under passet.

Efter 2 minuter: Vafan. Att jag inte har gjort det här oftare! Lätt som en plätt!

Efter 5 minuter: Undrar varför instruktören tvingar oss att springa så himla många varv runt rummet?

Efter 10 minuter: VAD I HELVETE?! Jag har aldrig träffat instruktören förut!! Hur kan hon vilja mig så ont?

Efter 20 minuter: Om jag överlever detta ska jag köra upp en mits i sagda instruktörs stjärt. Hon är ondska. ONDSKA!!

Efter 35 minuter: Must. Throw. Up.

Efter 36 minuter: Vägrar kräkas mitt i ett rum främlingar på Friskis & Svettis. Jag har stolthet, jag har stolthet, jag har stolthet. Ah, illmående be gone.

Efter 40 minuter (Billie flikar in att hon tror att hon ska spy): Vägrar kräkas mitt i ett rum främlingar på Friskis & Svettis. Jag har stolthet, jag har stolthet, jag har stolthet...

Efter 50 minuter: HihihihIHIHihihihIHIHIHIHihihihihihi (tröttheten har här övergått i ett stadie där man antingen gråter eller fnittrar hysteriskt. Jag valde att fnittra hysteriskt).

Efter en natts sömn: Nnnnnnng.