Intrigmakaren

Min far har alltid varit något av en sucker för drama. I helgen bestämde han sig för att dra igång lite rykten om det Magnifika Svenska Skidlandslaget.

Pappa: Anna Olsson är ihop med Johan Olsson.
Jag: Det går lite incest i skidlandslaget va?
Pappa: Vadå? För att båda heter Olsson?
Mikaela: Nej, men Anna Haag och Emil Jönsson är ju också ihop.
Pappa: Ja, Kalla och Ingemarsdotter har också ihop det har jag hört.

Det som göms i röra...

Jag som har undrat vart i helvete mina hårnålar tar vägen...



De hade gömt sig i röran på mitt sängbord.

Opatrioten

Som någon med ett ytterst måttligt hockeyintresse kan jag ta Tre Kronors förlust idag med ett näst intill obehagligt lugn. Småsadistisk och opatriotisk som jag är finner jag nästan lite njutning i förlusten. Den innebär ju nämligen att man får se Niklas Wikegård (en fullvuxen man, för att klargöra) sitta i direktsändning i SVT och sura som en liten unge som inte fått lördagsgodis. Kul. Och när han säger "men vi är faktiskt mycket bättre än dem så jag fattar inte hur det kan bli en sån här jävla skitmatch"... ja, då skrattar jag lite också.

Lyckopiller

Friends of me, unite!

Okej, kvinnor och män... Nu gäller det. Detta är saker jag vill att någon gör för mig snarast:

-Sticka en OS-mössa. Ni vet de som skidlandslaget har. Jag vill gärna att Marcus Hellner svettas ner den lite först.
-Bjud mig på Sweden Rock Festival och se till att jag slipper dras med dräggen som också är där. Om ni kan få in mig backstage hos Guns' n' roses, Aerosmith och/eller Billy Idol så uppskattas det.
-En resa till Milwaukee i sommar bokad i mitt namn och betald av någon helt annan skulle sitta skitfint.
-Reparera mitt immunförsvar så att jag slipper må så jäkla kasst hela tiden.
-Ett jobb sitter också fint. Gärna ett välbetalt med ytterst få uppgifter och flexibla arbetstider.

Nu kan ni börja dela upp uppgifterna sinsemellan. Jag väntar.

Dö, jävla snöhelvete, dö dö dö

Denna bedrövliga vinter för iallafall en god sak med sig. Snöskottning = strålande vardagsmotion.

Igår skottade jag med två systrar. En som var glad (dock inte lika glad som jag, som ni kan se på bilden)...

...och en som helst inte ville vara med på bild.

Och så här fin blev snövallen när det var färdigskottat.

Sökes

Jag vet inte vem som har skrivit den här Facebook-kommentaren, men jag vill gifta mig med honom.

Hitta honom och få ett fint pris. Tack på förhand.

Inget ont som inte för något gott med sig

Ibland när man är lite smått sjuk och väldigt uttråkad börjar man läsa igenom gamla blogginlägg man har skapat. Och ibland hittar man något som är så fantastiskt att det är värt sjukdomen och tristessen som fick en att leta in the first place. Idag hittade jag två saker.

Citatet "om jag hade en hammare nu skulle jag lätt kunna slå mig själv medvetslös", signerat Peckelalis.

Och den här bilden.


Tydligen var jag lyckligare som brunett.

Ett tvättäkta trauma

Jag har inte stenkoll på vad det där med trauma egentligen betyder, men nog tror jag att jag genomlevde ett idag. Känner mig iallafall skakig fortfarande.

Bestämde mig för att testa ett Core-pass på Friskis. So far so good. Instruktören kom med glada (om än aningens förvirrande) tillrop som till exempel "dra in, ut och upp", "använd magmusklerna för att lyfta knät" och "låtsas att ni har en liten isbit i naveln som inte får smälta". Och musklerna värkte verkligen av övningarna. Toppen.

Men det enda jag kunde tänka på var den äldre damen som stod framför mig, klädd i glansiga, turkosa caprileggings och gned sig på stjärten. Oerhört obehagligt.

Ett tvättäkta trauma, right?

Fettisdagen

Tjenis penis! Tänkte bara säga att det är skitäckligt med semlor. Tack och hej!

I can't get to sleep

Jag har vänt runt dygnet lite på senaste tiden. Det finns så mycket jag vill göra nattetid. Spela spel, läsa, kolla på barnprogram, spionera på Facebook. Men igår var jag riktigt duktig. Stängde av datorn så att varken Bouncing Balls eller Facebook kunde locka, lade min bok på andra sidan rummet, tog ur batterierna ur fjärrkontrollen så att jag inte kunde titta mer på Flight 29 Down. Starkt jobbat. Och vad händer då?

Klockan 02.19 är det någon jävel som smsar, precis när sömnen börjar infinna sig. Och så var Törnrosa vaken igen.

Aldrig får latmasken vinna

"Malou, nu åker du och tränar", sa min inre röst till mig idag.
"Tänker. Inte.", trotsade min inre latmask.
"Du får en fajitasallad från Max efteråt", mutade rösten.
"Fetglöm", kontrade latmasken.
"Och en milkshake. Du älskar milkshake."

Latmasken gav med sig. Tränade. Köpte salladen på hemvägen. Och glömde milkshaken.

Aldrig får latmasken vinna.

Kvantitet

Skåda bilden ett ögonblick.


Trodde ni att ni såg fel nu? NÄPP! I kylskåpet som jag nyss städade ur bor det 7 burkar senap. SJU! Det är lite overkill, tycker jag.

Dessutom hatar jag senap.

What's my age again?

Det där med ålder är ett fasligt relativt begrepp. Vissa 22-åringar har till exempel mindre engergi än vissa 91-åringar*. Detta märks allra tydligast under tidiga morgonpromenader.

Exempel:
91-åringen kastar sig entusiastiskt i en snödriva.
22-åringen är fortfarande andfådd efter att ha knutit skorna.

91-åringen luktar på sin omgivning med stor glädje.
22-åringens luktsinne har inte kommit igång över huvud taget. Klockan är ju inte ens 9.

91-åringen rullar sig lustfyllt på marken.
22-åringen har ont i håret.

91-åringen ser någon i sin egen storlek, viftar med hela kroppen och försöker springa efter.
22-åringen ser någon i sin egen storlek och undrar om man måste vara artig och svara på dennes frågor eller om man kan dra halsduken över huvudet och gå hem tills man har fått i sig koffein.

Dessa skillnader. En viss 22-åring hoppas att hon kommer ha samma energi i den åldern. Bara 70 år kvar. Bör gå snabbt.

Tyson, 91 år.

*Omräknat i hundår.

Ordningen är återställd

Idag slog en blandning av tristess, abstinens och rastlöshet till. Jag saknar mina agent-vänner ännu mer än vad jag trodde att jag skulle göra. I min uttråkan (ja, det är ett ord) började jag ägna mig åt produktiva saker.

Jag städade köket. Jag klippte tånaglarna. Kastade in tvätt i maskinen. Plockade ögonbrynen. Lagade mat.

Och precis när detta var klart och jag höll på att vända mig till mer självdestruktiva aktiviteter (okej, lite efter jag hade börjat) kom jag på att ett helt nytt NCIS-avsnitt låg och väntade på mig på tv-dome. Efter en DiNozzo-dos känns det som att mitt liv har fått mening igen.

En sann historia

Igår skulle Någon, inga namn nämnda, åka till Tyskland. Halvvägs till Arlanda kommer Någon på att Någon har fått med sig sin frus pass istället för sitt eget. Någon är redan lite försenad, så när han klockan 16.15 ber sin fru hoppa in i bilen och köra för att möta honom med passet är det mindre än två timmar kvar till planet ska gå. Någons fru tar med sig sin magnifika dotter och lyckas möta Någon utanför Enköping en dryg timme innan takeoff.

Sedan väntar Någons fru och den magnifika dottern på att höra något.

Någon ringer när han kommit på plats i München. Någon har sprungit mot gaten genom Arlanda (något som den magnifika dottern alltid drömt om att göra) och kommit till gaten två minuter innan planerad start.

Någon lyckades alltså komma med planet. Någons nedriga pass, däremot, hade inte riktigt samma tur och ligger kvar någonstans på Arlanda.

True story.

Jag har en treårings humor

Bild från The FAIL Blog.

Sällan skrattar jag högt för mig själv. Men plötsligt händer det.

Jag hjärta min iPhone

När jag skriver sms och börjar ett ord med "ba" föreslår min telefon automatiskt ordet "bajzfis".

Jag älskar min telefon.

Gul och blå

Det som rör sig i min hjärna idag låter ungefär som ett modem anno 1998 som ringer upp internetet. Så trött är jag. En stor del av de ljuden har jag släppt ut på Billie idag.

Hon hämnades genom att slå mig rätt på ögat när vi var och boxades.

Om alla nu bara kan hålla tummarna för att jag får en blåtira (jag tror att en blåtira skulle passa min image som hand i handske) så skulle jag vara tacksam.

Älskade ICA

Jag börjar tro att ICA Maxi älskar mig lite mer än vad han älskar alla andra kunder. Vad annars ska man tro när man strosar omkring där inne och hittar detta...


MOUNTAIN DEW! I Sverige! Älskade, älskade ICA som har importerat dessa bara för mig. Fy fan vad man blir varm i hjärtat av sånt.

GE MIG!!

Är det ens fysiskt möjligt att inte en enda av de mellan 30 och 40 bloggar jag följer på Bloglovin har uppdaterats på tio timmar? Eller är det något fel på internetet?

Oavsett vilket... Ge mig något att läsa!!!!

Bra/anus

Bra saker som hänt idag:

Jag har gosat med världens mest bedårande hundvalp.

Dåliga saker som hänt idag:

Jag såg någon jag inte ville se på ICA.
Jag gömde mig för sagda person och fastnade med min halsduk i en slags konstruktion. Det kändes ganska töntigt.
Jag missade The Biggest Loser.
Det snöar.
Det har snöat ännu mer.
Jag missade träningen idag på grund av en krånglande kropp.

Anusdag. Sovas bort, borde den.

Malous mode

Det må du tro att jag får många lystna blickar efter mig när jag stövlar in (höhö) på gymmet i denna ståtliga ensemble. Knäbyxor och UGGs är bara såååå 2010.

Musikgeniet

Jag har många bra egenskaper. En är till exempel att jag inte inser mina svagheter. En annan är att jag gör så fruktansvärt bra playlists. Jag tror nästan att jag skulle kunna tjäna storkovan på att sälja dessa listor. Så bra är de.

2010

Som den till exempel. Och för att visa min välvilja kostar den gratis. Jag har hört att givmildhet är en dygd.

God bless the 80s