Mer Montazami åt folket!

Ingen missade väl sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar igår... Men är det någon mer än jag som sörjer förlusten av en regelbunden Maria Montazami-dos? Denna ljuvligt vänliga men aningens, hrm, tröga människa gjorde min vecka.

Är ni med mig? I så fall föreslår jag att vi går samman och kräver att TV3 utvecklar en ny serie om bara fru Montazami. Mer Maria åt folket! Mums!

I'm home and loving it

Det allra bästa med att komma tillbaka till Sverige är hur folk reagerar när jag träffar dem första gången.

Steg 1: Lycka. Extrem lycka till och med, jag tror att folk har lyckats förtränga hur irriterande jag kan vara.
Steg 2: De berättar hur smal jag är.

Jag jobbar nu på en plan som gör att jag kan bli bemött på detta vis när nyhetens behag har lagt sig. Jag meddelar om jag lyckas.

The land of the free

Saker jag kommer sakna med USA:

- 75 tv-kanaler. Man kan alltid hitta That 70s Show, Vänner eller Seinfeld någonstans.
- Starbucks night.
- String cheese.
- Jenny.
- Cori, Stina, Jenny.
- 103,7 Kiss FM.
- Moe's. Och folket där. Enormt.
- Shoppingen. Speciellt Marshall's och TJ Maxx. Hur ska jag klara mig utan Marshall's och TJ Maxx??
- Pannkakor till frukost.
- Applebee's i New Berlin. Och våran waitress där.
- 1000 andra småsaker.

Men vet ni? Sverige är bättre.

All good things come to an end

Idag är det måndagen den 20 april. Det innebär att det är två veckor kvar tills mamsen och mostern dimper ner i Wisconsin (eller ja, i Illinois, tekniskt sett). Och tre veckor kvar till jag följer med dem tillbaka till Sverige.

Jo, det blir ett par månader tidigare än beräknat. Det är nog för mig nu.

Tyck gärna att jag är en tönt, det hade nog jag tyckt om jag läste att någon skulle åka hem med bara två månader kvar. Men jag har mått dåligt i dubbelt så många månader redan, så nu får det vara nog. (För att klargöra: det har egentligen inte hänt något särskilt. De som behöver veta hela historien vet den redan.)

Så, hem bär det. Till den svenska sommaren!

Samma lika

Högtider i USA är ungefär likadana som hemma i Sverige. Man sitter och äter tills man håller på att kräkas. Och just nu har jag så ont i magen att jag funderar på att gnaga av mig min arm för att få något annat att tänka på. Tråkigt nog är jag för mätt. Jag får helt enkelt stå ut.

Selling Sweden

Nästa vecka måste jag ge ett tal i skolan där jag försöker sälja något som är typiskt svenskt. Tro mig, det är inte så lätt som det låter och jag har fortfarande inte lyckats bestämma mig för vad jag ska sälja. Mina alternativ är:

- Köttbullar. Sååååå svenskt. Problemet är ju dock att jag faktiskt inte äter köttbullar och inte riktigt vet hur jag skulle få någon annan att göra det.
- Ketchup. Safe bet. Men jag har redan hållit ett tal om ketchup denna termin, och jag tror att originalitet är nyckeln till ett lyckat tal.
- Choklad. Skulle sälja som smör. Men jag måste ta med mig produkten jag ska sälja till skolan, och tror ni på fullaste allvar att jag har choklad hemma som jag inte har ätit upp?
- Mig själv. "BUY NOW! Swedish nanny extraordinaire!!". Fin ide. Jag är nog rätt gångbar på marknaden. Men eftersom det är aja-baja att ta med sig alkohol att sälja så tippar jag på att prostitution är ogillat också.

Ser ni dilemmat? What's a girl to do?

Goooooooooo!

Just nu önskar jag inget hellre än att jag fick se Sverige spöa skiten ur (läs: bli lätt förudmjukade av) Portugal ikväll. Må fan ta detta landet och deras brist på bra sport.

En galen kvinnas val

I vintras blev jag meddragen på Lucia-firande ute i Waukeshas ödemarker. Förutom att träffa tomten och äta pepparkakor vankades det också lotteri. Ett stort prisbord fanns det med allt ifrån filmer till kokböcker till fina leksaker och så vidare i all evighet. Och när de ropade upp mitt lottnummer fanns nästan allting kvar. Men istället för att välja något av dessa fina priser tänkte jag lite annorlunda. "Vad är riktigt svenskt?", frågade jag mig själv och valde sedan en ful, gul tröja med en svensk flagga på. Ja, det var en stund av svaghet. För som alla vet är gult verkligen fult.

Tröjan har legat begravd i en byrålåda i

snart fyra månader. Fram till idag.

Jag kan inte rå för att Sverige är lite bättre

Imorrn ska jag hålla mitt tal om Swedish vs. American news media. Mitt första utkast sågade min lärare vid fotknölarna. "Too much opinion", påstod hon. Därför tyckte jag att det var lite märkligt när hon fem minuter senare uppmuntrade klassen att ta en sida i sin jämförelse. Kan det vara så att hon helt enkelt inte gillade att jag kom fram till att Sverige var bättre? För i så fall är det kört för min del.

För övrigt tror jag inte att fröken teacher är så himlans förtjust i mig.

Skadegläde är den enda sanna glädjen

Idag har vi en sisådär 18 grader och strålande solsken over here. Hur står det till hemma?

Separationsångest

#2: Stay here forever Malou!
Jag: Oh honey, you know I can't. I gotta go back to my mommy and daddy in Sweden one day. I miss them, you know!
#2: But you're a big girl! They don't miss anyone!

Bara dryga fyra månader kvar här. Jag har ångest. Angående allt och alla här. Tror ni att man kan frakta Wisconsin till Sverige på nåt snabbt och billigt sätt? Eller iallafall Waukesha County?

Världens Tråkigaste Dag

En sak jag definitivt inte saknar i Sverige är Vasaloppet. Det finns ingenting som är kul med Vasaloppet. Längdskidor är mycket tråkigare är utförsåkning, alla killar har snor i ansiktet och diskvalificeras därmed som ögongodis, det tar typ 16 timmar för alla att pallra sig till Mora och blåbärssoppa är faktiskt jätteäckligt.

Vasaloppssöndagen är den tråkigaste dagen i hela världen.

De kallar oss Svedopellar

Idag lärde jag Jenny ordet finnbula. Jag trodde att hon skulle ta illa upp, men tydligen snackar finnar skit om oss fantastiska svenskar också. Hon gav igen genom att kalla mig svedopelle.

Låter rätt snuskigt.

The Gettysburg address be damned

Jag är just nu på väg till skolan för att hålla ett spektakulärt tal om min kulturella identitet. Med mig har jag en fotbollströja, en hemmagjord Sverige-flagga och en jumboflaska med ketchup. This is gonna be gooooood.

Kom ketchup så går vi

Visste ni förresten att svenskar äter mer ketchup per år än något annat folkslag i världen? 3,3 liter per capita, jämfört med delade tvåorna Canada och Venezuelas 1,4 liter.

Lite intressant information medan man väntar på att Lost ska ta slut så att man kan spola tillbaka sin inspelning och titta. Varsågoda.

Sverige, Sverige älskade vän

Nu har Elli åkt hem på riktigt. Hem. Till Svea.

Jag är ledsen.

Berg-och-dal-bana

Jag vet inte hur många som läser denna bloggen som är/har varit au pairer, eller bott utomlands... Men visst fan suger det vissa dagar?

Typ idag.

När man vaknar och redan då, med tio timmars arbete framför sig, känner sig slut och deprimerad så blir dagen faktiskt inte bättre än så. Då går man faktiskt och längtar hem till Sverige, ganska precis hela dagen. Kanske beror det på att jag har sovit dåligt med mardrömmar och hosta fyra nätter i sträck. Eller att man känner sig lite ensam, och att man inte ens kan vara Team Sweden på karaoken eftersom man inte är i landsmajoritet längre (Team Europe klingar inte lika fint). Eller så är det helt enkelt vardagsklådan. Hälften avklarat, hälften kvar.

Nej ni. Idag önskade jag hem mig själv.

Imorrn däremot, ska jag ta mig i kragen. Då ska jag måla naglarna, hänga med Jenny och gå på inflyttningsfest. Cheering up accomplished.

Sweden Rocks

Något triggade idag igång en extrem längtan efter svensk mat. Så idag vill jag äta:

- Svensk pizza (jag vet att det inte är svenskt, men ni fattar vad jag menar)
- Quorn-bullar med kokt potatis och vinbärsgele
- Stuvade makaroner med jättejättemycket ketchup och hederlig svensk Hälsans kök-sojakorv
- Leksands-knäcke med Bregott (extrasaltat) och Billingeost
- En nr. 19 med röd curry från Thai Fastfood (återigen inte svenskt, men just go with it people)
- Våfflor med grädde och hallonsylt

Eventuellt är jag lite hungrig, alltså.

Istället för att äta allt detta ska jag dra på mig den asfula Sverige-tröjan jag vann igår och moffa lite choklad. Svensk, förstås.

Fröken Svennebanan

Den här helgen har jag skrikit på:

Patrik Berglund
Robin Figren
Kristoffer Berglund
Niklas Wikegård
Charlotte Kalla
Anna-Carin Olofsson

Vintersport med andra ord. Hur svensk har jag egentligen blivit?

Seder

I Sverige tittar vi på fyrverkerier och super till på tolvslaget. I Grekland byter man julklappar och slår på alla vattenkranar i huset.