Den frusna lilla grisen

Om inte den här misär-kylan ger med sig snart kommer jag antingen att

1) behöva kika på termometern innan jag går hemifrån på morgnarna så att jag inte fryser ihjäl när jag går till bussen i tights.

eller

2) faktiskt frysa ihjäl i mina tights eftersom jag har svårt att förlika mig vid tanken på att busskillen ska få se mig i mina mjukisbyxor innan jag har en ring på mitt finger.

Jag har inte bestämt mig än.

Myspys

Jag tyckte väl att det var lite väl varmt ute när jag lämnade jobbet idag. Termometern i bilen visade bara -12,5 grader!! Tio grader varmare än imorse! Woot! Nu kommer värmen, som löpsedlarna kommer tjoa imorrn.

Not.

Dumma men söta

Idag bestämde jag och Elli oss för att ta en liten promenad från Carin hem till Elli. Svenska vikingar klarar allt, liksom. 50 meter längsmed vägen tog vi oss innan ett stycke värdfar fick ringas och komma till undsättning. Tydligen hade vi missat att det var -22 grader celsius och stormvarning på grund av de kastvindar (40 mph) som drog ner temperaturen med ytterligare 10 grader.

Efter den pärsen bäddade vi ner oss under Ellis varma filtar med kaffe och The Office. Allt känns bättre efter lite kaffe och The Office.

Ugg-o

Jag har just köpt vad som kan vara de fulaste stövlarna i världshistorien. Men vad gör man inte för att hålla sig varm om fötterna i Wisconsinvintern?

Hypocondriac alert!

Nu har jag gjort mitt första framträdande på blodgivarscenen. Jag överlevde, och mår efter omständigheterna bra. Jag fryser självklart av blodbristen och funderar som bäst på vilken sjukdom de kommer hitta i mitt blod när de testar det; hepatit, HIV eller syfilis. Jag kan tänka mig att det blir en släng av hepatit. Igen.

Me & Mr. PMS

Jag har grava aggressioner. Jag är arg för att jag inte har fått tillbaka min jävla uppsats. Jag är arg för att jag börjar få en jävla förkylning. Jag är arg för att jag bara hittar min ena jävla raggsocka när jag faktiskt fryser om båda jävla fötterna. Jävlar.

Leave me alone, I'm Swedish

Jag har nyss vaknat. Lade mig när jag kom hem från skolan vid halv två och däckade direkt. Tyvärr känns det inte så mycket bättre, dock.

Shakespeareandet gick rätt ok, min totala sömnbrist till trots. Jag gjorde misstaget att erkänna att jag kan sonett 18 utantill och fick proklamera den för klassen, stående. Jag tycker inte om att stå upp. Men jag kan behöva lite extra brownie points, så det var nog for the best.

På väg till bussen stötte jag på en ung man vars namn jag inte uppfattade. Inte heller upfattade jag mycket av vad han sa, men några saker sipprade in i hjärnan på mig. Det var något om Sveriges kalla kulturella klimat (i hans hemland i Afrika pratar man alltid med sina grannar), at folk nuförtiden bara träffas på diskotek (jag frågade inte om "nuförtiden" var slang för 1996 då termen "diskotek" användes senast) och att svenskar bara kan träffas om de har druckit sprit. "Yeah, I'm drunk right now", sa jag. Han fattade inte skämtet. Sedan sa jag att jag hade pojkvän, tog en omväg till bussen och fick springa sista vägen. Haha, en fiktiv pojvän... Carin, vem är jag?

Nu ska jag kolla på Outsiders. I think. Zzzzzzz.