Årets goda gärning

Ikväll har jag varit och livat upp stämningen på Blodcentralen lite. De verkar ha en rätt grå arbetsmiljö där. Hoppas de uppskattade den fart, fläkt och lätt dramatiska stämning jag bidrog med.

"Aj! Nålhelvete!! Det känns som att hela armen följde med!... Bry er inte om mig, jag är lite mesig... AJ! Blöder jag? Ja! Buhääääää"

Ps. Höll på att stava gärning med hj i rubriken. Måste vara blodförlusten som spökar.

Jag är inte lika bra

Jag är sjuk inspirerad av min kusins blogg. Snacka om att försöka vara en "bättre människa" och yada yada.

Me? Not so much. Idag fick jag ett mejl från Blodcentralen att de hade reserverat tid för mig nästa vecka. Jag fick ett likadant mejl för två veckor sedan. Tydligen glömde jag att åka dit...


...oops.

Skräckcentralen

Jag är blodgivare. Fint, kan tyckas. Men när man som jag är nålrädd, blodrädd, smärtkänslig som få och har ådror som knappt kan skådas ens med förstoringsglas och röntgensyn så är det snarare korkat. Sist jag kom därifrån såg min arm ut som på bilden nedan. Möjligen lite skarpare i färgerna. Och då lyckades de inte ens få ur mig något blod.

På tisdag ska jag till Skräckcentralen för ett nytt försök. Jag är vettskrämd.

Nästa gång tänkte jag prova EPO

Imorrn ska jag till Blodcentralen för att återigen skänka bort mitt fina, fina blod. Som förberedelse har jag under den senaste veckan knaprat järntabletter. Jag vill ju att de ska berömma mina höga blodvärden, liksom! 4 om dagen tyckte jag var lagom.

Idag läste jag på förpackningen att det är 25% högre än det Rekommenderade Dagliga Intaget och att maxdoseringen EJ bör överstigas. Oops.

Jag blåste landstinget

Jag var och gav bort mitt blod imorse. Vid incheckningen ger damen mig en bronsnål "som tack för mina tre aktiva år som blodgivare". Jag tackar och tar emot, gratis är ju gott. Sen kommer jag hem och tittar på lappen med mina blodvärden.

INSIKT!

Jag har ju baske mig bara varit aktiv i två år! Damen har läst fel och gett mig min pin för tidigt. SUCKERS! Det här med blodgivning börjar äntligen löna sig. Snart kan jag dra mig tillbaka och bara vila på mina lagrar - som den bästa sol-och-våraren sedan... well, Jesus.

Hypocondriac alert!

Nu har jag gjort mitt första framträdande på blodgivarscenen. Jag överlevde, och mår efter omständigheterna bra. Jag fryser självklart av blodbristen och funderar som bäst på vilken sjukdom de kommer hitta i mitt blod när de testar det; hepatit, HIV eller syfilis. Jag kan tänka mig att det blir en släng av hepatit. Igen.

Blood Panic

Imorrn ska jag till Blodcentralen för att testa om jag är lämplig som blodgivare (detta är ytterligare ett steg i målet att finally hålla ett nyårslöfte). Först nu slår det mig: jag är livrädd för nålar. Vettskrämd. Och svårstucken. Och detta tänker jag alltså utsätta mig för frivilligt? Jag kommer dö, långsamt och smärtfyllt men behjärtansvärt. Kanske kan en död som denna få mig helgonförklarad.

ps. Som tur är ska Hanna följa med mig och vi ska hålla varandra i händerna när det är dags. Jag kommer inte kunna sova inatt.

Crime Scene Investigation

Det här undersökte jag och Biljana igår. Vi kom fram till att det troligtvis hade rört sig i riktning mot härbärget längre ner på gatan och där tog även spåren slut. Så nu slipper ni slita ert hår med att försöka luska på det.