Skräckcentralen

Jag är blodgivare. Fint, kan tyckas. Men när man som jag är nålrädd, blodrädd, smärtkänslig som få och har ådror som knappt kan skådas ens med förstoringsglas och röntgensyn så är det snarare korkat. Sist jag kom därifrån såg min arm ut som på bilden nedan. Möjligen lite skarpare i färgerna. Och då lyckades de inte ens få ur mig något blod.

På tisdag ska jag till Skräckcentralen för ett nytt försök. Jag är vettskrämd.

Skräcktrappan

På en rulltrappa någonstans i Västerås.

Jag: Jag gillar inte att gå på rulltrappan först. Jag tror alltid att den jag är med ska springa iväg när jag står där.
Peck: Jag gillar inte att stå för nära barn på rulltrappan. Om de ramlar vill jag inte att de ska ramla på mig.

I AM HULK

Jag och Jenny var just på hajk med hunden i de finska skogarna. För att skrämma henne lite (man vill ju ha övertaget) fällde jag ett träd med bara min råa armstyrka.

Det är respekt.

Alla har Twilight-feber

Klockan 6.51 imorse vaknade jag av ett sms där det stod "Hej Malou! Vi behöver ditt blod".

Skrämmande.

Nästa gång Blodcentralen väcker mig innan klockan 7 med otäcka vampyrmeddelanden kommer jag av princip aldrig åka dit igen.

Äpplet faller inte långt från trädet

När jag var på väg upp för att säga godnatt till ungarna ikväll hörde jag #1 säga "I can't wait 'til Malou gets up here, I'm gonna scare her".

Och hur?

Med sin spindelpyjamas.

Jag känner mig aningens trakasserad. Jag hoppas lite att de skrämmer mig så att jag får en hjärtattack. Då ska jag stämma dem och håva in storkovan. Moahahaha. Skrattar bäst som skrattar sist.

Just because you're paranoid don't mean they're not after you

Jag har en del fobier som folk avfärdar som irrationella. Till exempel paper cuts i ögonen.

Well, in your face, doubters!

Ikväll fick jag detta sms från Carin:

"Okej, jag vill inte skrämma dig, men Dawn fick ett paper cut i ögat ikväll..." tätt följt av "It can happen, dude. It can seriously happen".

See? Told ya! Hoppas bara att ingen råkar ut för min andra stora skräck: att ramla ur sängen, slå huvudet i sängbordet och dö. Det skulle ju inte vara någon höjdare.

Tacksamhet

Host dad: Malou, du är skyldig host mom ett tack. Igår ville jag köpa en jättestor batteridriven spindel på Michael's och lägga utanför din dörr, men hon sa nej och köpte choklad till dig istället.