Ond bråd död

Jag har lärt mig något, här i min sjuksäng. Värnlösa barns dag som firas i december firas till minne av att Herodes dödade jättejättemånga barn för 2000 år sedan. Visste ni det?? Det är alltså en makaber dag!

Jag trodde att det var en fin dag som UNICEF hade skapat för att man ska tänka på alla stackars barn världen över och öppna plånkan för välgörenhet. Men nehepp. Även den 28 december är befläckad av ond bråd död.

The Tuesday Curse

Tisdagar är hey-kids-bete-er-gärna-som-bortskämda-glin-tio-timmar-i-sträck-så-att-stackars-au-pairen-vill-dö-dagen.

I know not why.

Blood Panic

Imorrn ska jag till Blodcentralen för att testa om jag är lämplig som blodgivare (detta är ytterligare ett steg i målet att finally hålla ett nyårslöfte). Först nu slår det mig: jag är livrädd för nålar. Vettskrämd. Och svårstucken. Och detta tänker jag alltså utsätta mig för frivilligt? Jag kommer dö, långsamt och smärtfyllt men behjärtansvärt. Kanske kan en död som denna få mig helgonförklarad.

ps. Som tur är ska Hanna följa med mig och vi ska hålla varandra i händerna när det är dags. Jag kommer inte kunna sova inatt.

So it goes

(1922 - 2007. Kurt is up in heaven now.)

Och så tankar till Johanna. Massor av tankar.