Jag har inte skrivit på ett par dagar, och det dröjer nog några dagar innan jag skriver igen. Anledningen är att vi i några dagar har diskuterat här hemma och kommit fram till att vi måste avliva vår hund. Min älskade lillebror som jag har känt och älskat i halva mitt liv. På sistone har han mått sämre och sämre, och idag beslutade vi alltså att det är bäst för honom att få somna in.
Vi hörs när allt är lite gladare.
måndag, december 04, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tänkte bara säga att jag är ledsen för din skull. I våras var vi tvungna att avliva min hund som jag har haft sedan jag var tolv år. Det gör fortfarande ont, hunden blir ju som en medlem i familjen. Men jag hoppas att allt går fint och att han får somna in lugnt. Om du vill prata, just let me know.
henriette: Tack. Allt gick lungt till, och nu känns det bara jävligt tomt. Och I may take you up on that offer, tack.
Love, darling.
Vad skönt att det gick bra.
Kan föreställa mig vad det är du går igenom! Dröjer inte länge innan jag själv kommer stå där, om inte saker och ting börjar lösa sig snart... :/
Stor kram till dig din stackare. Jag var i exakt samma sits för ett par år sedan. Jag har inte återhämtat mig helt än. Jag blir tårögd när jag pratar om honom, eller ser ett fotografi. Hela min familj saknar honom enormt. Vår larviga lillebror.
Kram!
Malou, usch va hemskt. *kramar om* Thinking of you, know the feeling. Han va ju underbar den lille krabaten
peck: Love to you.
karolina: Ja, det hr inte varit roligt. Hoppas att allt ordnar sig för dig!
ellen: Tack :) De är jävligt tyst och tomt här hemma nu, men vi har hämtat oss hyfsat iallafall. Kram!
lisa: Tack. Ja han var ju det... :)
Skicka en kommentar