Den här bilden togs i somras när jag och Billie var i Grekland och hälsade på kussefinen min. Jag var brun. Brun som fan, rent utsagt. Men uppskattade jag det under tiden? NÄHEJDÅ! Istället för att dyrka min egen gyllene hudfärg 24/7 så lade jag energi på att umgås med andra människor och att äta god mat och dricka kall öl.Vinter-jaget förbannar sommar-jagets otacksamhet. Speciellt då jag numer har antagit denna nyans:
(ifall du skulle missa nyansen bestämde jag mig för att peka på den)
4 kommentarer:
Låt mig tillägga att min hy har nyans; Malou minus 100% färg!
Hahaha!!! Fröken sprider glädje i mitt liv!!! Puz
Det är väldigt otacksamt av dig att inte uppskatta din brunhet när du har den. Särskilt när det finns folk, som undertecknad, som aldrig någonsin i hela deras små liv lyckas bli det minsta bruna. På sin höjd kräftröd. Och gärna lite vit och rödrandig också, på grund av konstigt skurna kläder. Miss Polkagris is my name!
Ellinore: <3<3<3
Carin: I know... Det ska bli bättring på den!!
Skicka en kommentar