Fuldag

Det här är den värsta fuldagen i mannaminne. Värre än andra för att jag faktiskt kan se i spegeln att jag ser likadan ut som vanligt vilket gör att jag antar att jag alltid är ganska ful, men lever en lögn. Självklart skyller jag allt på PMSen. Det var därför jag gav med mig den när den krävde att jag skulle klämma åtta Oreos på raken. Ät en kaka - bli söt, liksom. Det funkade inte. Sedan började jag känna sug efter ett äpple. Här borde jag ha blivit tveksam. När har ett äpple någonsin gjort saker bättre? Nä, precis! Men jag åt det jävla äpplet iallafall.

Det var äckligt.

Och nu har jag en food baby-mage.

Vad jag har lärt mig i People magazine

Aaron Spellings änka har tre rum dedikerade till paketinslagning.

Ett för små presenter, ett för julklappar och ett för påskpresenter. Såklart.

Thank you India

Jag tror bestämt att jag åker till Indien i höst. Tjohoo!

Tips från coachen

Om ni aldrig har skurit er under nageln... Ni är inne på rätt spår. Håll er så långt ifrån det ni möjligen kan. Det blöder rätt mycket och är faktiskt inte skönt alls.

Tid, du är dig inte lik

Tiden beter sig så konstigt nu för tiden. Ena sekunden känns det som att den flyger fram och jag är övertygad om att jag aldrig kommer hinna med allt jag vill innan jag åker hem. Och så, bara en sekund senare, går den så långsamt att det känns som att den står stilla.

Bestäm dig nu, för fan.

Playlist

Mr. Brightside - The Killers
Samson - Regina Spektor
Viva La Vida - Coldplay
If You Could Only See - Tonic
Summer Skin - Death Cab for Cutie

Round and round they go. Jag tror att jag behöver hitta något nytt att lyssna på.

Sweet Jesus, please kill me

Det snöar.

All good things come to an end

Idag är det måndagen den 20 april. Det innebär att det är två veckor kvar tills mamsen och mostern dimper ner i Wisconsin (eller ja, i Illinois, tekniskt sett). Och tre veckor kvar till jag följer med dem tillbaka till Sverige.

Jo, det blir ett par månader tidigare än beräknat. Det är nog för mig nu.

Tyck gärna att jag är en tönt, det hade nog jag tyckt om jag läste att någon skulle åka hem med bara två månader kvar. Men jag har mått dåligt i dubbelt så många månader redan, så nu får det vara nog. (För att klargöra: det har egentligen inte hänt något särskilt. De som behöver veta hela historien vet den redan.)

Så, hem bär det. Till den svenska sommaren!

Två sätt att handskas med en kris

Scenario: grav PMS. Chokladsuget är genom taket. Gottelådan är tom. Sånär som på en sketen Hershey's-bar.

En normal persons lösning: knaprar lite på äckelchokladen i lådan. Fyller kanske på med lite yogurt eller annan sockerfylld produkt.

Malous lösning: Trotsa regnovädret. Upp med huvan och bara kör, dumfan. Köp Double Stuf Oreos, Pringles och Skittles. Och så lite läsk. Det är ju dumt att spara. Må illa.

Må kännas aningens överdrivet. Men man gör vad man måste. I hate this time of month.

Och hon tycker att jag är konstig

Stina: It's really cold in here.
Jag: Then put your coat on!
Stina: No, it's too small. I just carry it with me so that people will think I have a coat.

Stina och hennes pyttelilla jacka.

Stina, if you're reading... I love you. You're hilarious. And you look really good for a 173-year-old.

Kulturella skillnader

Just nu visas Ivanhoe på tv. Jag visste inte ens att det var nytt år!!

Märkligt.

*Infoga alla världens svordomar här*

Om det fanns ett pris för Den Sämsta Dagen I Hela Världen så skulle det vara denna. Den började med att jag försov mig. Inte så mycket att jag var sen att jobba, bara tillräckligt för att resten av dagen skulle kännas lite förstörd. Sedan fortsatte den med gnäll. I 9 timmar. Det är inte riktigt så mysigt som man kanske kan föreställa sig.

Som grädde på moset är jag ganska nere nu, i allmänhet. Jag hatar förändringar. Jag HATAR hejdå.

Och så saknar jag Jenny. Kom hem nu för fan.

Nu ska jag sluta gnälla. Nej, det kom lite till. Bajs-helvetes-bajs-skit-dag.

Fiktion

I min klass går även en liten kinesisk tjej. Mycket intressant karaktär. Hälften av gångerna hon öppnar munnen har jag ingen aning om vad hon säger. Det är nog lika bra. Hon har nämligen en tendens att hitta på lite random fakta att kasta in i debatter. Eller så är det jag som är oinformerad.

Är 80% av världens sjukdomar cancer?
Är 70% av världens befolkning katoliker?
Och finns det fakta som stöder att folk som använder ätpinnar är mer intelligenta för att de stretchar fingrarna mer?

I så fall ber jag om ursäkt för att jag har förolämpat denna flickas intelligens.

Samma lika

Högtider i USA är ungefär likadana som hemma i Sverige. Man sitter och äter tills man håller på att kräkas. Och just nu har jag så ont i magen att jag funderar på att gnaga av mig min arm för att få något annat att tänka på. Tråkigt nog är jag för mätt. Jag får helt enkelt stå ut.

Angående svenskar och ketchup

Jag gjorde nånting jättekonstigt igår. Utan att vara full, eller ha några andra ursäkter.

Jag, Stina och Cori sitter på Applebee's och jag beställer en öl till maten. När den kommer har jag precis ätit en Icebreaker och tänker att de smakerna nog inte klickar så himlans bra. Ingen mat på bordet, ingenting i väskan att dämpa smaken med. Så vad gör man? Jag greppar ketchupflaskan på bordet och häller ut en klick i handen. Varför, undrar ni? God only knows.

Detta kan nog vara det konstigaste jag någonsin gjort. Äckligt var det också. Ketchup bör endast förtäras med andra livsmedel.

Sommaren är räddad

Skattebeskedet kom igår. 7224:- tillbaka till konton. Ka-tjing!

Jag ska bli världsmästare

Matt McAllister har världsrekord i att ha på sig så många t-shirtar som möjligt samtidigt. 155 stycken. Om det räknas som ett rekord kan jag fan också slå ett. Antal dagar utan att duscha kanske. Eller antal lager mascara på fransarna. Jag ska klura lite, men misströsta ej! Snart kommer ytterligare ett världsrekord till Sverige!

Långlördag

Långfredagen flög ju förbi om man jämför med denna dagen. Och då är klockan bara 3! De 6 timmar jag har varit vaken känns som en hel jäkla evighet. Fast det kan ju bero på att jag har spenderat varenda en av dem framför datorn.

Att stå på egna ben

Jenny, den jäveln, drog hipp som happ till Florida med familjen sin imorse. Typ 18 timmar har hon varit borta nu. Jag ger henne 6 timmar till att komma tillbaka, annars går jag bärsärkagång och drar hem henne i håret. Man kan inte lämna en svensk alldeles ensam sådär. Hur stark och självständig hon än är (hrm).

Det kommer bli en lång vecka.

Den Stora Premiären

Southland hade ju äntligen premiär igår. Som jag väntat, och längtat, och haussat. I mitt huvud var detta redan årets nya tv-program. Något att se fram emot varje vecka och gråta och skratta till (ja, jag gör faktiskt sådana bilder i huvudet). Minst lika bra som skivat bröd, till och med!

The verdict?

Ännu bättre.

(Dessutom börjar jag fundera på vad det var för fel på mig som inte crushade på Ryan under OC-tiden... HOT!)