Den kvinnliga förbannelsen

Jag hade en jättebra dag fram till klockan 14 idag. Då slog PMS:en till. Resten av dagen har jag spenderat, nerbäddad i sängen med snyftmusik (Ana's Song, akustisk remix), mängder choklad och Vänner i DVDn. Det gjorde mig inte mindre gråtmild, då det oturligt nog var säsong 2, mitt i Ross och Rachels fram-och-tillbakande (varför, o varför kan de inte bara förstå att de är perfekta för varandra?!?!) som slutar med att de är varandras humrar (den scen jag möjligen älskar mest i hela seriens historia) och allt var det är. Sobfest 2008, med andra ord.

Nu, klockan 20, har jag lugnat ner mig lite. Med betoning på lite. Däremot har dagen resulterat i att jag ser oerhört heroin chic ut. Silver lining - Paris nästa.