Damn you, deceitful memory!

Som många (alla som någonsin träffat mig) vet, så är mitt minne kort. Minilitet, nästintill obefintligt. Som en mp3-spelare med 640 mb-minne. Det har en tendens att svika mig vid de mest opassande tillfällen, som till exempel idag.

Assignment deadline klockan 21. Mitt minne gör mig uppmärksam på detta klockan 22.30, när jag sitter i Hallsta utan tillgång till sagda assignment. Ett telefonsamtal till mamma och ett lögnaktigt datorhaveri-mejl redde dock ut situationen. Hoppas jag.

Dags att sova nu, I think. Imorrn blir det till att göra praktiska saker. Om jag kommer ihåg.