Speaking of parents

#2: Malou, when are you ever gonna have a baby?
Jag: Weeell, it's gonna be a couple of years still.
#2: But why?
Jag: I need to find a daddy first. I don't even have a daddy!
#2: Eh, you have a daddy!
Jag: Really? Who?
#2: His name is Leif!


Är det för tidigt att lära sig konskvenserna av incest när man är 3 år gammal?

Pappa Leif.

Ode till (mina) föräldrar

Jag tror att det är lätt att glömma bort hur bra man har det.

Den här veckan har jag hört två separata historier om alkoholiserade pappor som har fått mig att gråta. Hur någon kan få för sig att sparka ner sin höggravida fru för en trappa eller slå sin son blå och gul för att han (enligt pappans instruktioner) kissat på marken när det inte fanns en toalett i närheten övergår mitt förstånd.

Jag älskar mina föräldrar.

Ett liv som klant

Jag kommer nu ut ur garderoben. Som klant.

Jag vet att ingen egentligen har gått på min akt som graceful, men jag känner ändå att det är dags att sluta leva i en lögn. De senaste månaderna har jag nästan skurit av mig fingertoppen på en metallburk, knivhuggit mig själv i hälen, hackat mig själv ordentligt i tummen med ett stycke nagelsax och ramlat ner för tre stycken ytterst individuella trappor. Detta har jag liksom lyckats sopa under mattan, men nu tar det stopp.

Igår ramlade jag av en toalett.

Nykter.

Finska intressen

Finnar är ett märkligt folkslag. Inte nog med att de är döpta efter en sorts hudåkomma, de har konstiga intressen också. Jenny, till exempel, hon googlar saker. I know, alla googlar saker ibland, men när det kommer till Jenny är det lite mer sjukligt.

"Top 10 songs to sing out loud"
"How to cut a pineapple"
"Average cat size"

Några av de saker Jenny har googlat (och berättat att hon googlat) den senaste veckan eller så. När man konfronterar henne rycker hon lätt på axlarna och svarar "Malou, man kan googla vad som helst". Och det är ju svårt att argumentera med den logiken.

Encore

Ikväll rök andra hälften av Wienernougaten. Självdisciplin schmälvdisciplin.

Pros and cons

Efter en ganska upptagen start på året har jag beslutat att stanna hemma lite mer. Detta kommer med både för- och nackdelar.

Fördelar:
- Jag sparar pengar
- Jag får mer sömn
- Jag slipper frysa stjärten av mig ute i det arktiska Wisconsin-klimatet
- Jag kan spendera mer tid med familjen
- Jag får mer skolarbete gjort
- Jag behöver aldrig missa Law & Order
- Jag och Jenny kommer faktiskt ha något nytt att prata om när vi ses

Nackdelar:
- Det är ganska lätt att äta en halv låda Wienernougat på 15 minuter när man inte behöver kunna knäppa byxorna samma kväll. Jag mår illa.

Hmm. Tricky-dicky.

Att röra på fläsket DC-style

Kikar med ett halvt öga på Barack Obamas Adress to Congress. Tragiskt nog blir jag lite andfådd. Inte för att herr O är så stilig. Jag menar, stilig är han ju, men inte så stilig. Jag blir andfådd för att publiken är så hemskt entusiastisk och ställer sig upp för att applådera efter varje poäng Obama gör. Upp, ner, upp, ner. Det hela är oerhört frustrerande och om sanningen ska fram blir jag inte bara andfådd utan också lite yr. Kan de inte bara stå upp hela tiden!? Jävla latmaskar.


Joe Biden borde för övrigt överväga någon form av brow lift. Jag är fascinerad över att han kan se ett endaste dugg genom de där små gluggarna.

Se på fan

Tillåt mig att fortsätta tuta i min egen pipa. Ibland får man vara riktigt, riktigt självgod.

Döm om min egen förvåning då jag igår multi-taskade så in i norden och faktiskt lyckades med konststycket att inte bara krafsa ner några uppsatsidéer utan skrev klart hela grejen. Hela uppsatsen! Trots att deadline inte är förrän 30 mars! Och bra blev det också! My greatness is beyond belief!

Tut tut.

Självgodhet

Vet ni vad man kallar en person som att på en och samma gång klarar av att uppsatsa, prata med en finne på msn, moffa Lemon Drops, kolla på reality-tv, blogga och läsa Us Magazine?

Malou the Incredible.
Snygg är hon också. Och blygsam.

Inlevelseförmåga

Tyra Banks och Ashton Kutcher producerar tillsammans ett program som heter True Beauty. Det är lika klyschigt som det låter, deltagarna tror att det är en skönhetstävling, men domarna ser bara till deras inre skönhet. Yada yada yada.

Jag har lyckats undvika detta program. Tills ikväll. Finalkvällen. Nu är jag hooked. HEJA JOEL!!!

The queen of the world

Jag dyrkar marken Kate Winslet går på.

How to: ruin the moment

Heath Ledger's familj tar emot hans Oscar.
Grandma: Great, now I'm crying.
Jag: Yeah, I'm a little misty myself.
Grandpa: I felt something, but I think it was just gas.

Får man ta med sig James Franco hem, förresten?

Au pair-möte #7

I söndags drog jag med mig Jenny till Whitefish Bay för februaris superskrämmade au pair-möte. Hiphop dance class. Jag har förbjudit alla bilder av min dans att nå internet, men jag bjuder på en annan (bara för att demonstrera hur gangstah vi var) och låten vi dansade till. Resten får ni föreställa er.

No more peace and quiet

Klanen gjorde intåg klockan 4.30pm i tisdags. Efter tio minuter hade jag blivit skallad i ansiktet två gånger av #3 och tacklad till golvet med hjälp av en dinosauriekudde av #1.

Jag kan inte fatta att jag har överlevt utan allvarliga fysiska men i 7 månader.

Health week

Det är inte bra för mig att vara på egen hand. Denna vecka har i stort sett bara varit en orgie i kalorier, speciellt till frukost. Jag har liksom varvat pizza med glass och ibland kanske skjutit in ett par chips för att få i mig lite frukt och grönt (potatis är ju ändå en grönsak. Eller nåt i den stilen). Idag tog glassen slut.

Bra, tänker man kanske. Då kan flickebarnet äta något nyttigt som håller henne alert hela dagen, inte bara till klockan 12 då sockerchocken går över.

Flickebarnet gjorde inte det. Flickebarnet åkte till Pick n Save och köpte Cheetos (family size) och en påse Butterfingers istället. Äta nyttigt kan jag göra när jag kommer till himlen.

Smärta

Jag lider av extrem axel-smärta idag och det kan bero på en (eller fler) av tre saker:

1. Vår hiphop dance class igår tog hårt på kroppen. Speciellt freestyledelen där man inte fick vara rädd utan var tvungen att shaka sin moneymaker. Jag var den enda i rummet som löd instruktionerna. Som vanligt.

2. Jag hade en halvtimmes lång skrattattack på the Cheesecake Factory efteråt. Vansinnesskratt. Den typen av skratt som får servitören att låtsas kasta en läsk i ens ansikte bara för att få en att skärpa till sig lite.

3. Vi såg He's Just Not That Into You på kvällen, och Gigi var så fruktansvärt pinsam att jag vred mig av skäms i biostolen. Eventuellt tog axlarna lite stryk också. En helt ok film, för övrigt. Cori är nu i full fart med att planera sitt bröllop med Ben Affleck.

Där har vi de möjliga anledningarna. Nu till lösningen. Kan nån flyga hit med en liten massage?

Remember this?

Ah, the good old days, when infidelity was public news. Var är världen på väg?

I Finland

Jenny: My underwear is yellow and brown!

(Jenny ber mig här förklara att det inte är av piss och skit. Jag är inte helt säker. Men så har vi också druckit två flaskor vin.)

Saker man kan göra när man inte jobbar

1. Sova till 11.30 och sedan äta pizza till frukost.
2. Leka "gissa ljudet" med sin sinnessjuka familj på andra sidan Atlanten.
3. Vråla Star-spangled Banner i duschen.
4. Fundera över hur sjukt det egentligen är att vara inne på dag 4 med USAs nationalsång fastbränd i hjärnan.
5. Titta på Huset Fullt, och Judge Judy, och Cristina's Court utan att skämmas.

Sen kan man säkert göra en hel del produktiva saker också. Men hur kul skulle det vara?

Nu är det nog!

Nu har jag tröttnat på att försöka lista ut hur killar tänker. First thing imorrn är det jag som blir lesbisk (eventuellt väntar jag lite längre och hoppas på att jag kanske inte behöver). Tjohoo!

Moe's is a family friendly environment

Mitt i värsta rusningen på Moe's ikväll drabbades jag av akut depression. Den bara slog till, mitt i min taco. Brian, rar som han är försökte muntra upp mig. Tilläggas bör dock att Brian är lite av en avart. Jag menar, karln klär faktiskt ut sig till Elvis och uppträder. Och hur uppmuntrar en Elvis-imitatör en deprimerad svensk?

"You look sad. Do you miss someone? Like maybe your bra?"

Om han inte luktade så gott skulle jag slå karlsloken. Bara litegrann, förstås. Man är ju pacifist.

De kallar oss Svedopellar

Idag lärde jag Jenny ordet finnbula. Jag trodde att hon skulle ta illa upp, men tydligen snackar finnar skit om oss fantastiska svenskar också. Hon gav igen genom att kalla mig svedopelle.

Låter rätt snuskigt.

Seniliteten strikes again

När jag sitter i bilen föds de mest intressanta tankar och blogginlägg. Tyvärr har jag inte hjärna nog att hålla kvar dessa inlägg tills datorn är på. Så ni för nöja er med detta dravel.

Idag har jag varit i skolan och lekt charader.

Och det var allt.

The new crew

Jag vet inte hur många som är intresserade (förutom min mamma), men detta är iallafall de stackars tyskarna jag har tvingat min vänskap på post-Elli. Stackars satar.

Fr.v.: Christina, Jenny, psycho Swede in stolen hat och Corinna.

Höjden av lathet

Istället för att tvätta åkte jag idag till Victoria's Secret och köpte nya underkläder. Japp, det är sant. Och jag skäms inte.

Förklaringen

Om ni undrar varför det har varit så tyst här på senaste tiden kommer här en förklaring: det mest intressanta som har hänt på hela veckan är att jag idag hittade 6 färska blåmärken på min kropp. Märkligt, tänker ni nu. Ja, lite.

The Gettysburg address be damned

Jag är just nu på väg till skolan för att hålla ett spektakulärt tal om min kulturella identitet. Med mig har jag en fotbollströja, en hemmagjord Sverige-flagga och en jumboflaska med ketchup. This is gonna be gooooood.

There's no escaping football

Jag och Jenny fastnade framför Superbowl ändå. Pittsburgh Steelers vann visst (det var det gula laget, fick vi veta). Vi var tvungna att fråga bartendern vad fan det var som pågick på planen, men ändå.

Damn, vad amerikanska vi är.

Superbowl Sunday

Idag smäller det. Football överallt (och här kan vi ju snacka icke-sport så att det bara smäller om det). Min tanke var att jag skulle titta och liksom få hela den amerikanska upplevelsen. Sen insåg jag att den planen innebar att jag skulle vara tvungen att titta på football. JÄTTELÄNGE.

Så jag lade ner planerna och drar med Jenny till Applebee's istället. Jag tänker beställa nothing but ost. Yum.

1 februari 2008

För exakt ett år sedan bloggade jag om, tro det eller ej, DOOL. Jag var fruktansvärt förbannad på att Belle inte fattade att hennes mamma var seriemördaren som löpte lös i Salem.

Tur att jag har mognat under det senaste året och inte blir upprörd över triviala saker som TV längre.