Imorrn ska jag till Blodcentralen för att testa om jag är lämplig som blodgivare (detta är ytterligare ett steg i målet att finally hålla ett nyårslöfte). Först nu slår det mig: jag är livrädd för nålar. Vettskrämd. Och svårstucken. Och detta tänker jag alltså utsätta mig för frivilligt? Jag kommer dö, långsamt och smärtfyllt men behjärtansvärt. Kanske kan en död som denna få mig helgonförklarad.
ps. Som tur är ska Hanna följa med mig och vi ska hålla varandra i händerna när det är dags. Jag kommer inte kunna sova inatt.
tisdag, december 18, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Va sjukt, jag anmälde mig också som blodgivare för ett tag sen. Fan vad vi är duktiga! Du kommer klara det galant.
elin: Coolio! Vi kan bli blood buddies ;D Det gick oväntat bra faktiskt, jag skakade som ett asplöv, men nu är det gjort :)
Skicka en kommentar