Det drar, det trycker

Jag har nu suttit med min krönika i en timme. Hur långt jag har kommit? Jag har skrivit en mening. En mening. Vet inte vad felet är, jag brukar alltid kunna klämma fram en text - skrivkramp eller inte. Men nu har det knutit sig totalt. Plus att min handikappade hand gör det sjukt mycket svårare att hantera en penna. Seg i hjärnan, seg i kroppen. Segt liv, kort och gott.

Fick en faslig lust att ta en promenad, tills jag tittade ut genom fönstret. Regn, regn, regn. I vanliga fall skulle jag vara i extas, regn är ljuvligt. Men om man addar hård vind och bandagerad hand tappar det snabbt sin appeal. Sommarregn - that's the shit.

GAAH, jag är rastlös. Rastlös, sur och stressad. Jag har aldrig hatat ämnet svenska som jag gör i år. Fuck. Jag hatar folk.

Nu ska jag gå och äta en kaka. Förhoppningsvis kan lite socker göra mig på bättre humör.