Kära dagbok

Lördagen den 5/6 2010, på SF, Västerås.

Grät till en film med Miley Cyrus. Kan nu skjuta mig själv i huvudet med gott samvete.

ps. Melanie grät också.

Skyll dig själv, tjockis

Igår repade jag med Team Picasso. Och så fikade vi. Jättemycket fikade vi. Vi fikade så mycket att jag blev helt till mig (dumlekakor!!!) och skar upp läppen på folieformen kakan låg i. Hrm.

Lite kändes det som att det var guds sätt att säga: "Tyckte du verkligen att du behövde äta TVÅ dumlekakor idag? Samma dag som du proppade i dig en bit tårta på jobbet och en hel meny från donken? Jahaja, du tyckte det... Ja men då ska du få LIDA!"

Min läpp spricker varje gång jag ler. Och så blöder det. Totally worth it.

Skräckcentralen

Jag är blodgivare. Fint, kan tyckas. Men när man som jag är nålrädd, blodrädd, smärtkänslig som få och har ådror som knappt kan skådas ens med förstoringsglas och röntgensyn så är det snarare korkat. Sist jag kom därifrån såg min arm ut som på bilden nedan. Möjligen lite skarpare i färgerna. Och då lyckades de inte ens få ur mig något blod.

På tisdag ska jag till Skräckcentralen för ett nytt försök. Jag är vettskrämd.

Malou Picasso

Jag har så väldigt många talanger. Att måla, till exempel.

Den här fina teckningen målade jag när jag hade lite tid över i måndags. Titta vad mycket fina detaljer! Och ändå tog det max fem minuter. Då har man talang, det vill jag påstå.

Jag gillar zombies

Måhända har inte jag världens mest sofistikerade humor... Men är inte den här reklamen sjukt rolig? Titta hennes zombiemin!! Makalös!

Infoga skratt här.

Rock on

Vilken tragisk nyhet att börja veckan med.



Vila i frid Ronnie James Dio.

Murphy's lag

Idag är en sådan där dag då jag vet att jag kommer träffa varenda kotte jag någonsin känt, från dagis och framåt när jag åker ner på stan. Som det sig bör när man är riktigt, riktigt äcklig.

Murphy's lag is a bitch.

Påminnelser

Då och då påminns jag om vad jag har pysslat med de senaste månaderna. Som när Facebook föreslår Niklas Strömstedt som vän för att vi bara har såå jäkla många gemensamma bekanta.

Jag längtar tillbaka till Studio 7.

Kärlek, bara kärlek

Och det är nu det börjar.

Var det någon som sa final?!

Nu åker vi till Stockholm!!!!!!!!!

För vinsten, SMSa PICASSO till 72400 eller ring 099-402 02.

Dunderkuren

Honung, ingefära, vitlök, Kanjang, Bromhexin och lime.


Nu jävlar ska den satans förkylningen få sig en omgång.

Jump

Trots alla mina krämpor och besvär mår jag så förbenat bra idag. Känslan när Gry ropade upp Team Picasso som finalister är obeskrivlig. Vilken resa detta har varit!

En miljon tack till alla som har röstat och stöttat oss. Team Picasso ftw!

Skönhet vs. talang

Innan första avsnittet av Körslaget sändes så fick Marie ett mejl om att hon inte bara borde ha gått på utseende när hon tog ut sin kör.

Här är beviset. Körmedlemmarna har talang också.

Bar-jam

Allsång i hotellbaren! :)

Jag är hungrig

Den här tårtan bjöd Systrarna Eriksson på i söndags. Jag skulle ha ätit mer av den då. Jag skulle mörda för en bit av den just nu.

Gnälleri, gnällera

Ja, jag är rent allmänt en ganska gnällig jävel. Det får man vara om ens namn betyder "hav av bitterhet". Men idag är det faktiskt befogat.

Jag har blåmärken överallt. På båda låren, magen och ena axeln. Vad jag har gjort har jag ingen aning om. Utöver detta har jag en bula i bakhuvudet. Jag visste inte ens att folk fick bulor längre. Jag har tre skärsår efter att ha hetsrakat benen i hotellets handfat i lördags morse. Jag är förkyld, har feber och min överläpp har svullnat på ett märkligt vis. Och så har jag PMS.

Hav Av Bitterhet är lite less idag. Men jag ska nog repa mig igen.

Fritiof & Carmencita

TV4s klipp av Alone är ljudlöst (jag grinar visserligen ändå), så jag kastar upp den här istället. NU LADDAR VI FÖR SEMIFINAAAAAAAAAL!!

Dagens citat

Melanie: Om man bara tittar på en människa kan man inte se om den lever.

099-402 01

Det är det enda numret ni behöver komma ihåg till på lördag.

Vi kommer att sjunga Heart's Alone och Evert Taube's Fritiof och Carmencita. Fattar ni vad det kommer svänga?!

Ring och rösta baby dolls <3

Hairy business

Salong Storagatan 15 här i stan är så sjukt rara att de i söndags bjöd in Team Picasso och klippte och färgade allas hår on the house. Jag är riktigt, riktigt nöjd! Tusen tack för ert jobb och det ytterst trevliga bemötandet!

En ursäkt

Jag kikade runt lite på Facebook och hittade en bild jag hade kommenterat på för ett par månader sedan. Och jag hade särskrivit.

Skit unge.

Jag vill ta tillfället i akt och be om ursäkt till min familj, mina vänner och alla andra som eventuellt har tagit skada av detta. Nu hoppas jag att mina psykiska men självläker.

They Don't Care About Us

Jag har inte ord. Jag är så ohemult stolt över mig själv och mina rosa vänner. Tack för era röster <3

Gissa kroppsdelen

Vad är detta? Som vanligt är priset antingen en puss eller något oerhört abstrakt, kanske osynligt. Bilden har min kära syster tagit.

Malou har ont

Min kropp har dansat många timmar den här veckan. Nu gör den sviiiiiinont. Och om några timmar är det på't igen.

Tur att jag har kul.

This Moment

Jävlar i min lilla låda vad denna låt har fått mig (och visserligen resten av kören också) att grina i helgen. Tack till alla som har röstat. Kärlek!

Sjukvårdsupplysning

Min högra hand är bortdomnad. Kan det vara typ klamydia eller leukemi eller något annat som är skitfarligt?

Team Picasso goes go-kart

Full mutta på go-kartbanan!

Hängivenhet

Här snackar vi hardcore hängivenhet! Jonas is da man!

Översättare är dumma, del 416

Robin: Do you think you can handle it?
Barney: Yes, I've been in a ten-way.

blir tydligen:

Robin: Klarar du av det?
Barney: Ja, jag har surfat i höga vågor.

och

Lily: It's $300 just to take the bust in?!

översätts enklast till:

Lily: Kostar det 300 dollar bara för att ta in bussen?!

Jag blir ledsen i ögat.

HOLD ON!!!!

Hur kunde detta hända??? Lucas, Carrie OCH Austin är tillbaka i DOOL och ingen har sagt något till mig?!

Jag bor i ett i-land

Jag bor i ett i-land, så följande saker får jag se som problem.

1. I lördags bet jag mig i läppen. Hårt. Så hårt att jag fick blodsmak i munnen. Sedan dess har jag roat mig med att tugga på sagda läpp. Jag tycker att det är ganska mysigt när det gör ont i munnen. Min läpp har nu... ja, svällt. Det är inte fint. Och det gör ont.

2. Jag är jättesugen på kaffe. Klockan är kvart över tolv. Kaffemaskinen är sjukt högljudd.

3. Jag är hungrig. Klockan är kvart över tolv. Jag är sjukt högljudd.

Kanske borde jag sova.

Proud Mary

Om någon nu missade. Fast det är klart ni inte gjorde.

Jag älskar mitt liv just nu

Nejmen titta! Här står Kalle Moreaus och Niklas Strömstedt och jammar lite. Inget konstigt alls!

Allsång

Team Picasso har allsång på hotellet!

Packat och klart

Nu är jag färdigpackad inför helgen.

Förra veckan lyckades jag glömma fyra relativt viktiga saker (tandborste, tandkräm, balsam, sminkborttagning). Nu spelar vi högre eller lägre. Hur många saker har Manfred the Mighty glömt att packa denna vecka?

Swoosh

Den här veckan har gått så in i helskotta fort. Det känns som att det var igår som vi var i sändning i TV4 inför 1,2 miljoner människor (yikes).

Imorrn åker vi till Stockholm igen.

Söndag-torsdag bara flyger förbi. Och inte mig emot.

Rösta rosa på lördag. Jag vill inte att det ska ta slut.

Malou Vältalig Pettersson

Under körrepet igår skulle jag på ett fint vis uttrycka beundran för en av våra solister. Hon har nämligen en röst som inte är av denna världen.

Jag: Shit, när du tar i på andra versen får jag gåshud på hela kroppen och tårar i öronen.

Självklart valde hon att fokusera på felsägningen istället för komplimangen. Nu ska jag åka och dansa.

Drömmannen

Jag, en gravt ocool tv-nörd samt musikfantast, har hittat drömmannen. På YouTube. Jag har nästan gåshud.

Positivitetslistan

Här är de tre bästa sakerna i världen. Unna er!

1. Min iPhone.
2. Att snooza.
3. Stark tacosås.

Jag blir lycklig bara av att tänka på det.

Mamma Malou

Det här är Kesi. Kesi har bara en arm och inga föräldrar. Jag blev kär i Kesi vid första ögonkastet. För 75 kronor i månaden kan man adoptera en orangutan här. Jag har adopterat Kesi. Det känns sjukt bra att vara mamma, faktiskt.

Bild från BOS.

Fler rosa bilder

Fredagsmiddag på hotellet med hela gänget. Sjukt mysigt :)Team Lax laddar för sändning.Smink-dags!

Susanne, Sofia, jag och Liselotte i sköna gröna hörnan.

Albin & Jocke, två av våra grymma solister.

We Built This City

Om någon nu var ointelligent nog att missa Körslaget igår kan ni se det bästa teamets framträdande här.

Rosa babes från Team Picasso.

Extas

Om någon undrar hur 5% av Team Picasso ser ut med tv-smink i hela ansiktet har ni svaret här nedan.


Just så. Som en rysk hora på dekis. Väldigt 2010.

Nu ska kakan sova efter den sjukaste, roligaste, mest fullspäckade, galna kvällen jag någonsin upplevt. Och hur grymma var inte Team Picasso ikväll?!?!

Uppsjungning...

...på bussen mot Stock.

Nu smäller det

Nu åker Team Picasso mot Stockholm. Imorrn är det livesändning. LIVESÄNDNING!

Ring och rösta för i helvete. Annars dör en tomte.

Ring 099-402 03 eller smsa PICASSO till 72400.

To do

Idag bör jag:

repa stämmor
dansa i klackar
köpa en massa tights
dansa mer i klackar
packa
träffa kören för sång- och dansrep

Och jag är redan så trött, så trött.

Rösta rosa

This just in: Manfred the Mighty dansar i TV på lördag!

Nu är det officiellt och jag har äran att berätta att jag har fått en plats i Team Picasso och ska vara med i Körslaget med start lördag den 20 mars!

Repen har hittills varit oerhört köriga, jobbiga, krävande och tuffa... Men framför allt så fantastiskt roliga. Marie är så sjukt engagerad och tro mig när jag säger att om vi sätter detta på lördag så blir det bland det bästa ni sett i sammanhanget. Rösta på den rosa kören!

Team Picasso

Vissa valde att vara snygga på kortet, medan andra (kanske jag) valde att... ja, stå och gapa. Säg "aaaa"!

(Bilden har jag stulit från TEAM PICASSOs Facebookgrupp)

Livet på en pinne

Jag sitter och lyssnar på lite Silverchair, ska snart börja snofsa till mig och sedan susa iväg på oerhört spännande men väldans hemliga äventyr som kanske (men kanske inte) innefattar glitter.

Och ikväll är det ju Mello.



As good as it gets.

Att låta udda vara jämnt?

Match.com's reklam påstår att 55 personer träffar sin partner på deras sajt varje dag.

Fråga: hur funkar det?

Blir det 26 par och en trio då?

Last night in Linköping

Liebe, Love, L'Amour. Ibland blir det liksom för futtigt med ord.

The Hurt Locker

Jag tittade på The Hurt Locker igår. Oscarsgalan sa att man skulle det.

Jag tyckte att det var en väldigt bra film faktiskt.

Dock distraherade det lite att man konstant satt och undrade när det där skadade skåpet som titeln utlovade skulle dyka upp. Tips till den som ska se filmen: det finns inget skåp. Koncentrera dig på de söta pojkarna istället.

Nu laddar vi

Nu laddar vi för Oscars!


Grundade med ett glas rödvin. Det borde hålla mig vaken. Tittar nu på en dokumentär om skapandet av Titanic. Det borde hålla mig okänslosam.

Det blir en lång natt.

Twilight

Tjenamors! Här sitter jag med en ondskefull blick (och ett underbett, ser jag nu) och dricker lite blod. Den där moderna vampyrismen kom ikapp mig till sist. Tjipp!

För att jag vet att ni undrade

Denna lördagkväll sitter jag med mina systrar och läser en telefonkatalog. Ah, det galna livet som en twenty-something.

Två skitsnabba

1. Idag hittade jag ett avsnitt av How I Met Your Mother som jag inte sett tidigare. Det är ren lycka.

2. När översättarna på tv inte kan skilja på de och dem, då känns det lite som att det inte vore så himla illa om jorden faktiskt skulle gå under 2012.

Så här känns riktig tomhet

Jag brukar inte släppa något inpå livet. Det är ju så hemskt när man blir ensam igen. Så jag har haft garden uppe hela vintern, fram till för ett par veckor sedan... Då lät jag mig älska och tänkte att det skulle vara för evigt. Men som vanligt sitter jag nu här ensam och lämnad. Vad ska jag nu göra om kvällarna?

Vinter-OS, kom tillbaka! Jag är inte hel utan dig!

Mello 2010

Här är den bästa låten från Melodifestivalen, inte så tätt följd av Paulines Sucker for love och Pain of Salvations Road Salt. Ingen diskussion.

Antiklimax

Jag brukar oftast vara av uppfattningen att anställda vid statliga instanser gör sitt bästa. Onödigt att vara arg, de är ju inte dumma i huvudet med flit, brukar jag tänka.

MEN INTE LÄNGRE!

Efter mitt besök på Arbetsförmedlingen igår har jag insett att en majoritet av de som jobbar där är inkompetenta och att de flesta jag har pratat med försöker förstöra för alla arbetssökande. Med flit. Så denna morgon har jag suttit och arbetat upp en ilska som jag hade planerat att släppa ut på den stackars pliten vars telefonnummer jag fick igår. Fylld av aggression och med en burk whoop-ass i högsta hugg slog jag telefonnumret. Jag kokade.

"Personen ni söker åter den 8 mars", sa meddelandet på telefonsvararen.

Jahapp. Inte en chans att jag orkar vara arg en hel vecka till. Så jag lägger nog ner Projekt Skrik-och-skäll.

Intrigmakaren

Min far har alltid varit något av en sucker för drama. I helgen bestämde han sig för att dra igång lite rykten om det Magnifika Svenska Skidlandslaget.

Pappa: Anna Olsson är ihop med Johan Olsson.
Jag: Det går lite incest i skidlandslaget va?
Pappa: Vadå? För att båda heter Olsson?
Mikaela: Nej, men Anna Haag och Emil Jönsson är ju också ihop.
Pappa: Ja, Kalla och Ingemarsdotter har också ihop det har jag hört.

Det som göms i röra...

Jag som har undrat vart i helvete mina hårnålar tar vägen...



De hade gömt sig i röran på mitt sängbord.

Opatrioten

Som någon med ett ytterst måttligt hockeyintresse kan jag ta Tre Kronors förlust idag med ett näst intill obehagligt lugn. Småsadistisk och opatriotisk som jag är finner jag nästan lite njutning i förlusten. Den innebär ju nämligen att man får se Niklas Wikegård (en fullvuxen man, för att klargöra) sitta i direktsändning i SVT och sura som en liten unge som inte fått lördagsgodis. Kul. Och när han säger "men vi är faktiskt mycket bättre än dem så jag fattar inte hur det kan bli en sån här jävla skitmatch"... ja, då skrattar jag lite också.

Lyckopiller

Friends of me, unite!

Okej, kvinnor och män... Nu gäller det. Detta är saker jag vill att någon gör för mig snarast:

-Sticka en OS-mössa. Ni vet de som skidlandslaget har. Jag vill gärna att Marcus Hellner svettas ner den lite först.
-Bjud mig på Sweden Rock Festival och se till att jag slipper dras med dräggen som också är där. Om ni kan få in mig backstage hos Guns' n' roses, Aerosmith och/eller Billy Idol så uppskattas det.
-En resa till Milwaukee i sommar bokad i mitt namn och betald av någon helt annan skulle sitta skitfint.
-Reparera mitt immunförsvar så att jag slipper må så jäkla kasst hela tiden.
-Ett jobb sitter också fint. Gärna ett välbetalt med ytterst få uppgifter och flexibla arbetstider.

Nu kan ni börja dela upp uppgifterna sinsemellan. Jag väntar.

Dö, jävla snöhelvete, dö dö dö

Denna bedrövliga vinter för iallafall en god sak med sig. Snöskottning = strålande vardagsmotion.

Igår skottade jag med två systrar. En som var glad (dock inte lika glad som jag, som ni kan se på bilden)...

...och en som helst inte ville vara med på bild.

Och så här fin blev snövallen när det var färdigskottat.

Sökes

Jag vet inte vem som har skrivit den här Facebook-kommentaren, men jag vill gifta mig med honom.

Hitta honom och få ett fint pris. Tack på förhand.

Inget ont som inte för något gott med sig

Ibland när man är lite smått sjuk och väldigt uttråkad börjar man läsa igenom gamla blogginlägg man har skapat. Och ibland hittar man något som är så fantastiskt att det är värt sjukdomen och tristessen som fick en att leta in the first place. Idag hittade jag två saker.

Citatet "om jag hade en hammare nu skulle jag lätt kunna slå mig själv medvetslös", signerat Peckelalis.

Och den här bilden.


Tydligen var jag lyckligare som brunett.

Ett tvättäkta trauma

Jag har inte stenkoll på vad det där med trauma egentligen betyder, men nog tror jag att jag genomlevde ett idag. Känner mig iallafall skakig fortfarande.

Bestämde mig för att testa ett Core-pass på Friskis. So far so good. Instruktören kom med glada (om än aningens förvirrande) tillrop som till exempel "dra in, ut och upp", "använd magmusklerna för att lyfta knät" och "låtsas att ni har en liten isbit i naveln som inte får smälta". Och musklerna värkte verkligen av övningarna. Toppen.

Men det enda jag kunde tänka på var den äldre damen som stod framför mig, klädd i glansiga, turkosa caprileggings och gned sig på stjärten. Oerhört obehagligt.

Ett tvättäkta trauma, right?

Fettisdagen

Tjenis penis! Tänkte bara säga att det är skitäckligt med semlor. Tack och hej!

I can't get to sleep

Jag har vänt runt dygnet lite på senaste tiden. Det finns så mycket jag vill göra nattetid. Spela spel, läsa, kolla på barnprogram, spionera på Facebook. Men igår var jag riktigt duktig. Stängde av datorn så att varken Bouncing Balls eller Facebook kunde locka, lade min bok på andra sidan rummet, tog ur batterierna ur fjärrkontrollen så att jag inte kunde titta mer på Flight 29 Down. Starkt jobbat. Och vad händer då?

Klockan 02.19 är det någon jävel som smsar, precis när sömnen börjar infinna sig. Och så var Törnrosa vaken igen.

Aldrig får latmasken vinna

"Malou, nu åker du och tränar", sa min inre röst till mig idag.
"Tänker. Inte.", trotsade min inre latmask.
"Du får en fajitasallad från Max efteråt", mutade rösten.
"Fetglöm", kontrade latmasken.
"Och en milkshake. Du älskar milkshake."

Latmasken gav med sig. Tränade. Köpte salladen på hemvägen. Och glömde milkshaken.

Aldrig får latmasken vinna.

Kvantitet

Skåda bilden ett ögonblick.


Trodde ni att ni såg fel nu? NÄPP! I kylskåpet som jag nyss städade ur bor det 7 burkar senap. SJU! Det är lite overkill, tycker jag.

Dessutom hatar jag senap.

What's my age again?

Det där med ålder är ett fasligt relativt begrepp. Vissa 22-åringar har till exempel mindre engergi än vissa 91-åringar*. Detta märks allra tydligast under tidiga morgonpromenader.

Exempel:
91-åringen kastar sig entusiastiskt i en snödriva.
22-åringen är fortfarande andfådd efter att ha knutit skorna.

91-åringen luktar på sin omgivning med stor glädje.
22-åringens luktsinne har inte kommit igång över huvud taget. Klockan är ju inte ens 9.

91-åringen rullar sig lustfyllt på marken.
22-åringen har ont i håret.

91-åringen ser någon i sin egen storlek, viftar med hela kroppen och försöker springa efter.
22-åringen ser någon i sin egen storlek och undrar om man måste vara artig och svara på dennes frågor eller om man kan dra halsduken över huvudet och gå hem tills man har fått i sig koffein.

Dessa skillnader. En viss 22-åring hoppas att hon kommer ha samma energi i den åldern. Bara 70 år kvar. Bör gå snabbt.

Tyson, 91 år.

*Omräknat i hundår.

Ordningen är återställd

Idag slog en blandning av tristess, abstinens och rastlöshet till. Jag saknar mina agent-vänner ännu mer än vad jag trodde att jag skulle göra. I min uttråkan (ja, det är ett ord) började jag ägna mig åt produktiva saker.

Jag städade köket. Jag klippte tånaglarna. Kastade in tvätt i maskinen. Plockade ögonbrynen. Lagade mat.

Och precis när detta var klart och jag höll på att vända mig till mer självdestruktiva aktiviteter (okej, lite efter jag hade börjat) kom jag på att ett helt nytt NCIS-avsnitt låg och väntade på mig på tv-dome. Efter en DiNozzo-dos känns det som att mitt liv har fått mening igen.

En sann historia

Igår skulle Någon, inga namn nämnda, åka till Tyskland. Halvvägs till Arlanda kommer Någon på att Någon har fått med sig sin frus pass istället för sitt eget. Någon är redan lite försenad, så när han klockan 16.15 ber sin fru hoppa in i bilen och köra för att möta honom med passet är det mindre än två timmar kvar till planet ska gå. Någons fru tar med sig sin magnifika dotter och lyckas möta Någon utanför Enköping en dryg timme innan takeoff.

Sedan väntar Någons fru och den magnifika dottern på att höra något.

Någon ringer när han kommit på plats i München. Någon har sprungit mot gaten genom Arlanda (något som den magnifika dottern alltid drömt om att göra) och kommit till gaten två minuter innan planerad start.

Någon lyckades alltså komma med planet. Någons nedriga pass, däremot, hade inte riktigt samma tur och ligger kvar någonstans på Arlanda.

True story.

Jag har en treårings humor

Bild från The FAIL Blog.

Sällan skrattar jag högt för mig själv. Men plötsligt händer det.

Jag hjärta min iPhone

När jag skriver sms och börjar ett ord med "ba" föreslår min telefon automatiskt ordet "bajzfis".

Jag älskar min telefon.

Gul och blå

Det som rör sig i min hjärna idag låter ungefär som ett modem anno 1998 som ringer upp internetet. Så trött är jag. En stor del av de ljuden har jag släppt ut på Billie idag.

Hon hämnades genom att slå mig rätt på ögat när vi var och boxades.

Om alla nu bara kan hålla tummarna för att jag får en blåtira (jag tror att en blåtira skulle passa min image som hand i handske) så skulle jag vara tacksam.

Älskade ICA

Jag börjar tro att ICA Maxi älskar mig lite mer än vad han älskar alla andra kunder. Vad annars ska man tro när man strosar omkring där inne och hittar detta...


MOUNTAIN DEW! I Sverige! Älskade, älskade ICA som har importerat dessa bara för mig. Fy fan vad man blir varm i hjärtat av sånt.

GE MIG!!

Är det ens fysiskt möjligt att inte en enda av de mellan 30 och 40 bloggar jag följer på Bloglovin har uppdaterats på tio timmar? Eller är det något fel på internetet?

Oavsett vilket... Ge mig något att läsa!!!!

Bra/anus

Bra saker som hänt idag:

Jag har gosat med världens mest bedårande hundvalp.

Dåliga saker som hänt idag:

Jag såg någon jag inte ville se på ICA.
Jag gömde mig för sagda person och fastnade med min halsduk i en slags konstruktion. Det kändes ganska töntigt.
Jag missade The Biggest Loser.
Det snöar.
Det har snöat ännu mer.
Jag missade träningen idag på grund av en krånglande kropp.

Anusdag. Sovas bort, borde den.

Malous mode

Det må du tro att jag får många lystna blickar efter mig när jag stövlar in (höhö) på gymmet i denna ståtliga ensemble. Knäbyxor och UGGs är bara såååå 2010.

Musikgeniet

Jag har många bra egenskaper. En är till exempel att jag inte inser mina svagheter. En annan är att jag gör så fruktansvärt bra playlists. Jag tror nästan att jag skulle kunna tjäna storkovan på att sälja dessa listor. Så bra är de.

2010

Som den till exempel. Och för att visa min välvilja kostar den gratis. Jag har hört att givmildhet är en dygd.

God bless the 80s

Jag, en otacksam jävel

Den här bilden togs i somras när jag och Billie var i Grekland och hälsade på kussefinen min. Jag var brun. Brun som fan, rent utsagt. Men uppskattade jag det under tiden? NÄHEJDÅ! Istället för att dyrka min egen gyllene hudfärg 24/7 så lade jag energi på att umgås med andra människor och att äta god mat och dricka kall öl.

Vinter-jaget förbannar sommar-jagets otacksamhet. Speciellt då jag numer har antagit denna nyans:

(ifall du skulle missa nyansen bestämde jag mig för att peka på den)

Låt mig behålla mina illusioner

Idag var jag på puls/bas som vanligt på torsdagar. Passet är skitbra, men jag har fasligt svårt att slappna av. Varje gång jag har varit på det här passet har även någon annan varit där. Jag vet inte vad hon heter, men jag kallar henne Überpreggo.

Überpreggo är, som namnet kanske antyder, riktigt ordentligt på tjocken. Så stor att det ser ut som att hon har en badboll under tröjan. Färdig att föda vilken sekund som helst. Och detta gör mig nervös.

I mina dagar har jag sett en extrem mängd sjukhusserier, och detta har gjort att jag inbillar mig att jag kan klara av i stort sett vilken medicinsk kris som helst. Men. Om Überpreggo skulle få för sig att kläcka under ett av passen skulle jag snabbt få inse att jag inte är Dr Malou på riktigt. Kanske skulle jag till och med kräkas. Eller svimma. Så snälla, snälla Überpreggo... Håll ihop knäna när du är på Friskis! Jag måste få ha vissa illusioner kvar.

Kärlek från familjen

Jag: Jag lyckades armbåga mig själv på höftbenet. Jag tror att jag är för vig för att vara så klumpig som jag är.
Mamma: Du är inte vig, du är överrörlig. Vig är något positivt.

Habegär

Jag behöver en iPad.

Jag vet inte vad en iPad är, vad den gör, hur den funkar eller vilket syfte den skulle fylla i mitt ganska oteknologiska liv... Men I NEEDS IT!!!!!

Ge. Mig. En. iPad.

Nu.

Goodbye, my friends

Nåja... Det kanske inte riktigt är dags att säga adjö än, men det börjar lida mot sitt slut. Ångest! Vad ska jag göra när jag inte kan ha sällskap av mina vänners och deras förflutna dagarna i ända? Sitta och vänta på deras knasiga upptåg en gång i veckan? Kill me now.

Bild.

Bara en säsong kvar. Jag kommer sakna er allihopa. Till och med Ziva. LÄMNA MIG INTE!!!!

(Här är några alternativ på dramatisk musik som du kan dra igång när du läser inlägget. För lite extra effekt, liksom. 1 2 3)

Detta känns inte bra

Detta är inte ok. Enough is enough. Sommar och sol - NU!

Malou är förvirrad

Facebook har skickat tre notifications till mig idag där det står "Hey! Don't lose your chance to catch a Fresh Assssss!!!". Undrar vad jag har sysslat med på Face tidigare som får maskineriet att tro att jag skulle vara intesserad av att fånga en färsk stjärt. Jag menar, vad ska jag använda den till?

Malou Pettersson är förvirrad.

Nästa gång tänkte jag prova EPO

Imorrn ska jag till Blodcentralen för att återigen skänka bort mitt fina, fina blod. Som förberedelse har jag under den senaste veckan knaprat järntabletter. Jag vill ju att de ska berömma mina höga blodvärden, liksom! 4 om dagen tyckte jag var lagom.

Idag läste jag på förpackningen att det är 25% högre än det Rekommenderade Dagliga Intaget och att maxdoseringen EJ bör överstigas. Oops.

Bom chicka bow wow

Är det någon mer än jag som har noterat att introt till U2s Mysterious Ways låter som soundtracket till en porrfilm från 70-talet? Inte? Bara jag? Okej.

Fem snabba fakta

1. Jag har tränat två hårda pass på mindre än 18 timmar och räknar kallt med att säga adjöss till all benrörlighet inom kort.
2. Jag tycker att alla som inte har donerat en peng till stöd för Haiti är bajskorvar. Skicka AKUT till 72900. Kostar 50 pix. Det kan ni avvara.
3. Jag har kollat alldeles för mycket på NCIS på senaste tiden och som följd har jag börjat ta för vana att daska folk i bakhuvudet, Gibbs-style, när jag inte håller med om vad de säger eller gör.
4. Härnäst på min att göra-lista står tvätt. Både av mig själv och av de kläder jag lyckades kladda ner med en lite för lös äggula häromdagen. Livet som klant är inte lätt.
5. Jag tycker om päron.

Den här bilden gör mig lycklig

Varje gång jag tittar på den här bilden och ser den kamouflerade civilpolisen i bakgrunden börjar jag skratta. Bilden är tagen under en underbar vecka i Chicago och hänsynslöst stulen från Jennys Facebook.

I am Superwoman

Ikväll i mitt något onyktra, försvagade tillstånd tackade jag nej till utgång så att jag ska orka gå upp klockan 9 imorgon bitti och åka till Friskis. Det vill säga, jag är Superwoman, He-man och Mick Jagger blandat i ett enda läckert paket.

Nu bäddar jag ner mig med Very Special Agent Tony DiNozzo. Beach 2024 here I come!

Ett sätt att spendera en fredag

Steg ett: Baka en cheesecake.

Steg två: Spendera resten av dagen med viljestyrkan på högsta volym för att inte äta upp sagda cheesecake alldeles själv.

Jag är rätt kär i den här karln

Legacy gör så att jag dånar lite.

No pain, no gain

Tips till Västeråsbaserade Friskis-tränande:

Karins baspass, onsdagar 18.30 på Björnövägen, är det bästa de har.

So what om det är så jobbigt att man vill kräkas, och funderar på att tuppa av då och då bara för att få en paus. Musiken är grym, och så kan man ju undra om det ens är någon poäng att träna om man inte får sura uppstötningar?

Reklam är bajs

Jag ska starta Facebookgruppen "Vi som hatar Gunvor för att hon tvättade Karin Nyman i håret med svinmaten så att potatisskalen hängde som en krans kring pannan på henne och sådde fröet som blev tidernas mest irriterande radioreklam till dags dato".

Jag har spenderat ett par timmar i bilen idag, och har nu hört denna reklamen så många gånger att jag är på gränsen till ett nervöst sammanbrott.

Min pappa talibanen

Min pappa är en vänlig man han. Igår fick jag en fix ide om att jag ville sätta en turban på hans huvud. Helt still satt han när jag lindade in huvudet på honom. Sen satt den där. Efter en timme eller så började han svettas och frågade om han fick ta av sig den. "Nej", sa jag. Och då behöll han den på. Jag gillar när folk gör som jag säger.